Lokalen ligger i ett industriområde i Jönköping. Rummen är tio kvadratmeter och mellan de båda sängarna är det cirka en meter. Väggarna består av tunna träskivor som inte går ända upp i taket.

Här tvingas personer som aldrig träffat varandra tidigare, bo tillsammans. Vi träffar Hani Alhalak från Syrien som nu bott här en månad.

– Man hör allt grannen säger. Här finns inget privatliv. Ringer jag till exempel till min familj kan alla höra vad jag säger om jag sitter på mitt rum, berättar Hani Alhalak.

Aldrig ensam

Han säger vidare att han tvingas bo tillsammans med en person som han aldrig träffat tidigare och att det visserligen går bra, men att man aldrig kan stänga dörren om sig.

Han har spelat in hur det kan låta en natt. Barnskrik varvas med snarkningar och människor som pratar för att de inte kan sova.

Rumskamraten Ahmand Kasar, också han från Syrien, känner likadant.

Blev förvånad

Hani Alhalak kom till Sverige för två år sedan och fick sitt fick uppehållstillstånd för fyra månader sedan. Fram till dess bodde han på Migrationsverkets asylboende i Mariannelund. Han säger att han fick intrycket av att han skulle få en lägenhet när han skrev på kontraktet att flytta till Jönköping. Och att han blev förvånad när han möttes av det faktum att han skulle bo som i ett läger.

– Jag googlade på adressen jag fått och förstod snart att det var en bilhall jag skulle bo i.

Kan inte välja

Kristdemokratiske Andreas Sturesson är ansvarigt kommunalråd:

– Det är det boende vi för stunden lyckats skapa. Vi är inte i den situationen att vi kan välja boenden utan måste ta vad som finns, säger han.

Hani Alhalak säger att han är tacksam för att han fått komma till Sverige och att han kan vänta på boende, men att bo som han gör nu är tufft.

– Det är inte ett boende för människor, säger han.