Jacob Nygård i Sirges sameby har sina renar i det stora nationalparksblocket under kalvningstiden, som är en av de mest intensiva perioderna under renskötselåret.

Han är med andra ord en av dom som känner sig utpekad i forskningen – som visar att rovdjur löper särskilt stor risk att utsättas för tjuvjakt i nationalparkerna.

– Dom insinuerar ju att det är vi som är ute i nationalparkerna och jobbar där, som har renarna där, som har möjlighet att köra där, det är ju vår arbetsplats helt enkelt. Men det finns ju skotrar som kör i nationalparkerna utan att vi vet vem det är.

Men det är bara ni som har tillstånd att köra i nationalparkerna under den period där man har påvisat mest tjuvjakt?

– Ja, men tror du att man funderar på om man får köra skoter om man har tänkt att ägna sig åt tjuvjakt?

Önskar mer bevakning

Jacob Nygård anser att det pågår mer aktivitet i nationalparkerna än vad som är känt.

– Det vore önskvärt om naturbevakarna och polisen hade mer bevakning, så att våra renar får vara i fred och att rovdjuren som dom påstår blir tjuvskjutna får leva.

Frågan är hur många rovdjur som ska få finnas. Enligt statistik från Sametinget tar rovdjuren i snitt 25 procent av renarna varje år, men enligt ett riksdagsbeslut från 2013 ska rennäringen bara behöva tåla att rovdjuren tar tio procent.

Utifrån detta har Naturvårdsverket bestämt hur stora rovdjursstammarna ska anpassas. Vilket innebär en kraftig minskning av björnstammen, en liten ökning av järvstammen och en måttlig minskning av lodjursstammen.

Därefter har samebyarna gjort upp en rovdjursplan där man bland annat anger var man inte vill ha rovdjur.

Minskade rovdjursstammar på sikt

Kjell Sundvall vid länsstyrelsen i Norrbotten säger att man har startat projekt som på sikt kommer att leda till att rovdjursstammarna minskas.

– Det tror jag att den kommer att göra. När toleransnivåprojektet har gått i hamn kommer det säkert att vara en del skyddsjakter, men det kommer även att vara en del licensjakter, för det är de verktyg vi använder oss av.

Jakob Nygård tycker att allt går för långsamt och hade velat se fler synbara resultat av rovdjurspolitiken.

– De byar som har gjort rovdjursplaner och har ett högre tryck än tio procent har ändå inte fått reducera rovdjursstammarna. Så visst det tär på förtroendet. Hur ska man kunna lita på myndigheterna och regeringen om man gör som de säger och man ändå inte får någon hjälp.