En journalist på Nerikes Allehanda blev i går dödshotad efter en krönika med anknytning till polismannens inlägg på Facebook. Samtidigt gråter en SVT-reporter av trötthet, rädsla och frustration efter att ha svarat på åtskilliga aggressiva telefonsamtal och än mera hatiska mejl till följd av publiceringar i samma polisämne.
Redaktionsbrevlådan svämmar över av oförsonliga mejl där SVT pekas ut som PK-maffian – vi får höra att vi ljuger och mörkar fakta. Några få skribenter ställer konkreta frågor, resten hatar eller avskyr. Redaktionens personal försöker besvara alla mejl och vara närvarande i kommentarsfälten på sociala medier. Vi tröstar reportern, stöttar varandra och vi fortsätter att rapportera.
Jag önskar att det här inlägget var helt nytt, ja unikt i sitt slag, och aldrig tidigare publicerat. Men så är det inte. Åtskilliga är de journalister som i dag vittnar om riktade hatstormar där anonyma avsändare hotar med att döda, våldta och misshandla dem.
Hat och dödshot till trots fortsätter vi att rapportera och granska. Vi vrider och vänder på argument, vi söker rätt på personer som kan uttala sig och vi ifrågasätter makthavare. Vi möter människor i kris och lyssnar till människors frustration. Vi ger människor som inte blir lyssnade på en röst och inte sällan också upprättelse. Precis som alla yrkesarbetande utför vi vårt uppdrag med kunskap och vedertagna metoder, vi följer regelverk och lagar och vi gör det utifrån erfarenhet.
Vi i media ska alltid orka med att bli ifrågasatta. Våra vinklar och ämnesval ska diskuteras, våra formuleringar ska debatteras. Detta är vitalt och samtalet utvecklar både den enskilda journalisten och verksamheten. Men de hatiska anonyma avsändarna vill inget av detta. I de anonyma mejlen finns ingen vilja att samtala. I de anonyma mejlen finns bara en önskan – att skrämma och tysta.
Och visst blir vi ibland rädda. Visst kan vi gråta över det riktade hatet. Men en sak är säker: vi kommer inte att tystna eller sluta granska. Det finns allt för många människor som behöver vår hjälp för att bli lyssnade på.
En dag kanske också den mest hatiske anonyma avsändaren.