Det är socialtjänstlagen som ska skydda oss när vi blir gamla. När vi inte längre klarar oss själva ska lagen säkerställa att vi får våra behov tillgodosedda.

Men kommunerna har många behov att ta hänsyn till. Och jämfört med flera andra grupper i samhället är de äldres lagskydd svagt.

Kommunerna är till exempel skyldiga att erbjuda barnomsorg. Men när det gäller äldreomsorgen har kommunerna en helt annan frihet att själva bestämma. Och funktionshindrade som inte har fyllt 65 år har rätt till ”goda levnadsvillkor” enligt lagstiftningen LSS, medan äldre bara har rätt till ”skälig levnadsnivå”. 

Urholkat begrepp

Det här bekymrar Marta Szebehley, professor i socialt arbete. Skälig levnadsnivå, förklarar hon, skulle ju vara en miniminivå när det gäller att tillgodose de äldres behov. Men i konkurrensen med andra grupper med starkare lagstöd har begreppet urholkats.

– Skälig levnadsnivå är inte längre ett golv utan ett tak. Man behöver inte ha det bättre än att ha en skälig levnadsnivå. Och då kan man säga att det är skälig levnadsnivå att du har en toalettstol i ditt vardagsrum. Även om du inte tycker att det är goda levnadsvillkor, för det är inte den ambitionsnivå som lagen har, säger hon.

Utrymme för egna tolkningar

Flera kommunpolitiker erkänner också att det går att spara på de äldre just för att lagen är så luddig. Thomas Lidberg (S), vård- och omsorgspolitiker i Åtvidaberg, poängterar att socialtjänstlagen är en ramlag med betydligt större utrymme för egna tolkningar än till exemel LSS, som är en rättighetslagstiftning. 

– Det är klart att om man har en lagstiftning som ger klara direktiv vad kommunen måste göra, då kan vi ju inte göra på något annat sätt. Men är det så att vi ska tolka, då kan vi ju tolka på många olika sätt vilken nivå vi ska lägga oss på när det gäller äldreomsorgen, säger han.

– Det är ju alltid lättare att dra ner på icke-lagstadgad verksamhet än att gå och peta på lagstadgad verksamhet för det får ju helt andra konsekvenser, säger Anna Sotkasiira Wik (M), politiker i Norrköping.

”Fungerar som ett dragspel”

Marta Szebehely förstår den kommunala problematiken.

– Man har en begränsad kommunal budget och när då andra områden har fått ett starkare lagstöd så får äldreomsorgen fungera som ett dragspel. Fast ett dragspel brukar man ju å andra sidan både dra ut och in. Det här dragspelet drar man ju bara in, säger hon.

Marta Szebehely anser att det är dags att göra om lagen.

– Jag tror inte att det går att komma åt det här på annat sätt än att höja ambitionsnivån i socialtjänstlagen. Man kanske ska ha rätt till goda levnadsvillkor även när man är äldre.

”Regelverket är väldigt vagt formulerat”

Christina Melle, som tidigare arbetade som biståndsbedömare, är inne på samma linje. Hon valde att sluta sitt arbete när hon såg hur bedömningarna av skälig levnadsnivå tolkades på helt olika sätt i olika kommuner. Det är inte rättssäkert, menar hon. 

– Jag tycker att man ska ändra socialtjänstlagen. Som det ser ut idag går det ju inte att säga att kommunerna gör fel eftersom socialtjänstlagen är en ramlag som kan tolkas på så olika sätt.

Även kommunalrådet Lars Stjernkvist (S) i Norrköping tror att det behövs en förändring.

– Jag ser ju att regelverket är väldigt vagt formulerat. Jag tror att man även från lagstiftarnas sida behöver vara tydligare, säger han.