Det gråa skägget är yvigt och mössan med lurviga öronlappar sitter alltid på. Med sin karakteristiska stil är Uffe Svensson en välkänd profil i Söderköping. Det är här han har bott de senaste åren. Innan dess for han kors och tvärs genom Sverige. Ofta på cykel.

– Han försörjde sig på ströjobb när det behövdes. Så som luffare gjorde förr i tiden, berättar Torsten Sahlin.

Han är en av de Söderköpingsbor som under flera år har engagerat sig i Uffe och hans tillvaro och har nu börjat lära känna honom mer och mer.

– Uffe har ju alltid synts på stan och jag har undrat var han bor och vad han lever av.

”Har inte gått med i skattesystemet”

Faktum är att Uffe Svensson inte lever av just någonting alls. Han fyller snart 72 år, men någon pension har han aldrig brytt sig om att hämta ut. ”Jag har inte gått med i det där skattesystemet”, som han uttrycker det.

Istället försörjer han sig på att panta tomburkar som han hittar. Han tigger aldrig, men då och då sticker någon till honom en tjuga eller en cigarett när han går runt på stan.

– Han är aldrig framfusig eller bråkar med någon. Andra som är lite utanför samhället lever ju oftast på socialbidrag men det gör ju inte Uffe, säger Torsten Sahlin.

Han brukar kalla Uffe Svensson för ”Stålmannen” eftersom han har klarat av att leva utomhus, året runt, ända sedan han var tonåring.

Då, i tonåren, hände något som fick Uffe att ta avstånd från samhället. Men riktigt vad är inte helt klart.

Uffe Svensson själv berättar inte så mycket om sin bakgrund, men Torsten har lyckats få fram att skolgången och troligtvis även uppväxten var trasslig. Han valde då att ge sig av och leva i avskildhet. 

Koja med namnskylt

Några hundra meter från vägen, inne i skogen, ligger Uffes lilla koja. Den är nästan helt ny. Torsten har hjälpt honom att bygga den och har till och med satt upp en namnskylt på dörren. Tills för bara ett år sedan bodde Uffe under en presenning.

Torsten Sahlin, som är fastighetsägare, har erbjudit honom att låna en lägenhet om han fryser alltför mycket, men det har han tackat nej till.

– Han har valt att leva så här. Jag tycker det är lite beundransvärt och därför så försöker jag göra vad jag kan för att underlätta så att han inte far alltför illa. Om Uffe inte har setts på stan på några dagar så får ju jag reda på det. Då brukar jag åka ner till kojan med lite varm blåbärssoppa i en termos och några mackor och kolla till honom, säger Torsten.

För Uffes del är det inget konstigt med att leva som han gör. 

Du har bott i skogen i många år nu, hur är det?

– Som vanligt.

För dig är det som vanligt?

– Det är som vanligt, säger Uffe Svensson. 

Träffas på julafton

Varje dag slinker han in på ett café i Söderköping, där han vet att han får kaffe och en smörgås. En gång i månaden blir han också bjuden på lunch hemma hos Ing-Liz Svensson, en annan engagerad Söderköpinsgbo.

Tillsammans äter de tre en rejäl måltid med efterrätt.

– Och så ser vi till att han får tvätta sig lite och byta till rena kläder, säger Torsten Sahlin.

De träffas också på julafton och när Uffe fyller år.

– Det är lite roligt, för då frågar jag alltid vad han önskar sig. Då svarar han bara att han har allt han behöver.

Gick med plastpåse på huvudet

Det är först de senaste åren som Uffe Svensson har börjat prata med människor överhuvudtaget.

– För femton år sedan gick han omkring med en plastpåse på huvudet och tittade ner i marken och svarade inte folk som försökte få kontakt med honom. Han var helt sluten och hade vänt sig ifrån samhället, berättar Torsten.

Kanske är det just det att flera i Uffes omgivning har visat att de bryr sig om honom, som har fått honom att öppna sig mer och mer.

– Han har fått förtroende för oss och för andra Söderköpinsgbor som är schysta mot honom. Han har krupit ur sitt skal och nu hälsar han ju och pratar med andra människor, säger Torsten Sahlin.

Se hela tv-reportaget om Uffe här: