Bristen på tiamin, vitamin B1, är betydligt mer utbredd än man tidigare trott. Efter larmen om älg-, fågel- och laxdöd läggs nu också ålen till de arter som verkar påverkas kraftigt.
Forskare från bland annat Stockholms universitet tror nu till och med att detta kan vara en av de viktigaste förklaringarna till ålens kraftiga tillbakagång. Deras resultat publiceras i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports. Och slutsatsen är att hoten mot ålen är ännu allvarligare än vi hittills anat.
– Om vi har slagit ut 95 till 99 procent av en art borde man vara väldigt försiktig med att fiska vidare och i stället avvakta tills vi vet att arten är säkrad, säger professor Lennart Balk som har koordinerat forskningen.
Han menar att det finns ytterligare skäl att tänka efter väldigt noga innan man serverar ål på julbordet.
– Om vi är på väg att utrota en art så är det svårt att acceptera att vi äter upp de sista.
Tusentals musslor, fåglar och fiskar i 45 områden på hela norra halvklotet har undersökts. Fokus har legat på effekter som inte är direkt dödande utan påverkar allmäntillstånd och reproduktion: minskad tillväxt, förändrade organstorlekar, allmänt försämrad näringsstatus, försämrade blodvärden, ökade infektioner, förändrat beteende, försämrad simförmåga och mycket allvarliga effekter på fortplantningen.
En viktig slutsats är också att tiaminbristen förekommer episodiskt, det vill säga varierar i intensitet i tid och rum.
– Symptomen förekommer ofta under en tid, kanske något eller några år i ett område, varefter de tillfälligt försvinner och sedan återkommer, konstaterar professor Lennart Balk.
Orsaken okänd
Kopplingen mellan dessa effekter och tiaminbrist har tidigare påvisats i laboratorieförsök, men nu således även hos vilda djur i fält. Vidare har uppgifter i den befintliga litteraturen utvärderats på nytt, i ljuset av de nya resultaten, och ytterligare bekräftat förekomsten av tiaminbrist i Stilla Havet, Nordamerika, Atlanten och norra Europa.
Det övergripande målet för forskningen är att finna den bakomliggande orsaken till tiaminbristen, det vill säga hur den har uppkommit i våra ekosystem. De presenterade resultaten utgör nödvändig baskunskap för att kunna gå vidare och undersöka möjliga biokemiska mekanismer.
– Vi kan idag inte utesluta att den observerade tiaminbristen är så allvarlig att den bidrar signifikant till det pågående globala utdöendet av många djurarter, säger Lennart Balk.
Larmen om tiaminbrist har tidigare uppmärksammats för arter som lax, sjöfåglar och till och med älgar. Nu läggs alltså ålen till dessa arter.
WWF vill ha fiskestopp
Världsnaturfonden är en av finansiärerna bakom forskningen. De menar att rapporten stärker behovet av att få till ett totalt fiskestopp.
– Det här visar ju att läget är ännu allvarligare än vi trodde, säger Tom Arnbom, havsexpert på Världsnaturfonden. Ålen måste skyddas och vi måste stoppa fisket.
Den uppfattningen delas som väntat inte av ålfiskarna. De menar att forskningen visar att det behövs helt andra åtgärder.
– Det här är inte så förvånande med tanke på alla föroreningar i Hanöbukten. Våra kommunala reningsverk är ju inte tillräckliga. Det kommer brunt vatten från Helge å, och så har vi två pappersmassabruk. Det blir en cocktail som vi tror ger problem av det här slaget, säger Hans Olofsson, ålfiskare vid Hanöbukten.
Han har hela tiden varit kritisk till världsnaturfondens rödlistning av ålen. Han anser att man träffar fel om man bara attackerar fisket. Vattenkraftverken dödar betydligt fler ålar, anser han. Och han tycker inte att larmet om tiamin förändrar situationen.
– Ska man sluta skjuta älgar också? Ska vi stoppa allt sportfiske av lax? Vi tar fem procent av de ålar som simmar förbi här i Hanöbukten, och vi tror inte att det är något problem i sammanhanget.
– Man borde ta tag i det här så som man gjorde i Öresund redan på åttiotalet. Där stoppade man en massa utsläpp. Här har ingenting gjorts. Om man ser till att vi får renare vatten så kanske tiaminet kommer tillbaka, säger Hans Olofsson.