– Det var mycket tydligt för mig att vi i Danmark inte tror att det händer oss. När jag satt inne på utrikesministeriet, precis efter det hade hänt, fick jag känslan av att jag är helt ensam i hela Danmark, säger Karolina Dam, vars son Lukas plöstligt en dag bara reste utan att säga något om vart han skulle.
– Det har varit förfärligt för det är ju helt obegripligt, säger Janne Mortensen, som är mamma till Kenneth, som blev indragen i islamistiska kretsar.
2013 fick hon, via en journalist, veta att Kenneth dött i Syrien.
– Jag hade det förfärligt i början. Jag tänkte nu ligger han där ensam, nu fryser han och varför kom han inte hem, säger Janne Mortensen och berättar att hon ofta tänker på om hon kunde gjort något annorlunda, om hon gjort något fel.
Religion blev trygghet
Karolinas son Lukas hade diagnosen Aspergers och ADD och hon säger att religionen blev en trygghet för honom men att även han drogs in i islamistiska kretsar.
– Ingen av oss har vetat det, säger hon till SVT Nyheter Skåne.
Nästan allt de vet har de fått veta via internet och journalister. Karolina fick höra att Lukas först arbetat som nödhjälpsarbetare, men att han drogs in i extremistiska kretsar och anslöt sig till IS, och sedan dödats i Kobane i Syrien.
Ingen myndighet berättade, tog hand om eller varnade henne, säger hon.
– Att sitta ensam och navigera runt i det här beskedet, det är det värsta någon människa kan uppleva, säger hon.
– Vi har själva fått ta reda på allting, säger Janne Mortensen.
Valt att träda fram
Båda två har varit anonyma i början men sedan valt att träda fram i danska medier för att berätta sina historier.
– Det som väger tyngst är att få berätta historien, att få synliggjort att det också handlar om vanliga människor, berättar Karolina Dam.
Hon har startat organisationen Sons and Daughters of the World, och har prisats för sitt arbete med att hjälpa andra och att debattera en tabubelagd fråga. Hon fick nyligen Finn Nörgaard-priset, ett pris som instiftats efter terrorattentatet i Köpenhamn 2015, där Finn Nörgaard och Dan Uzan dödades .
– Vi kan inte gå tillbaka och vi kan inte ändra det som har skett. Det vi kan göra nu det är att synliggöra, att ifrågasätta att debattera alla de olika vinklar som är förbundet med det att vara radikaliserad eller att ha någon i familjen som är radikaliserad, säger Karolina Dam.
– Jag har verkligen gömt mig de här åren. Jag har tänkt vi är de enda etniska danskar som har utsatts för det här. Därför tycker jag det är skönt att det är flera som vi, säger Janne Mortensen.