Patrik Juhlin och hans besättning lastar av ett trasigt fiskenät på kajen i småbåtshamnen i Ystad. Det har legat vid ett skeppsvrak en längre tid. Nätet är fullt med fiskskelett, mest från torsk.

– Det tråkiga är att nätet så att säga fiskar hela tiden. Det är ju gjort av plast och ligger kvar väldigt länge i havet, säger Patrik Juhlin.

”Plågsam död”

De är ett gäng som på eget initiativ och oftast på egen bekostnad dyker och samlar upp nät och trålar som fastnat på vraken.

Det är svårt att få någon som tar ansvar och bekostar dykningarna.

– Det sitter oftast en torsk per meter. Sedan förmultnar de och ramlar ner, och sedan kommer nästa torsk. Och så fortsätter det. Det ligger stora benhögar under näten. Det tråkiga är att de dör en väldigt plågsam död. Antingen dör de av sina skador, eller så svälter de ihjäl, säger han.

Stort miljöproblem

Men det handlar inte bara om en plågsam död för fiskarna. Det är också ett miljöproblem. Ingen vet hur många vrak som finns i Östersjön.

Det kan enligt vissa beräkningar handla om så mycket som 100.000.

Dyr bärgning

Patrik Juhlin tror att det ligger ett nät eller en trål vid de flesta. Kostnaden för att ta upp ett nät är stor, uppemot 30.000 kronor.

– Om man inte gör nånting åt det så kommer friktionen av vågrörelser och strömmar att bryta ner näten först till plastfibrer, sen till mikrofibrer som går in i näringskedjan. Och det är en väldigt tråkig utveckling, säger Patrik Juhlin.