Under flera år har Gert Germeraad skulpterat porträtt och ansikten som på olika sätt uttrycker människans sårbarhet. Han har porträtterat flyktingar från andra världskriget och skildrat rasbiologiska fördomar om olika människosorter.

Gert Germeraad vill lyfta fram berättelsen kring varje porträtt och visualisera tankevärlden bakom. I sitt uttryck strävar han bortom det fysiska utseendet för att tolkningen av verket inte ska begränsas.

Från lera till juteväv

– Jag hade känslan av att jag upprepade mig själv och ville komma förbi den direkta tolkningen av mina skulpturer. Så jag skiftade material från lera till juteväv, som jag doppar i tapetklister och på det sättet lappar ihop skulpturen. Det blir ett ihoplappat, mer sårbart uttryck.

Gert Germeraad ställer sig bredvid den stora jutevävsskulpturen i ateljén. Titeln frågar betraktaren om det här ansiktet kan jämföras  med något annat än sig självt: ”Shall I Compare Thee To a Summer's Day”, 2015, Juteväv, lim, hönsnät, 180 x 170 x 130 cm.

Samma tema fast tecknat

Gert Germeraad har även börjat teckna i sitt försök att tolka världen öppnare. Men hur gör man det som konstnär när varje val man gör och varje streck man drar är en sorts begränsning?

– Jag har i alla fall gått över mina egna gränser när jag gått från porträttskulptur till att jobba mer abstrakt med att teckna stenar.

Han har inte tröttnat på att skulptera människor. Nu vill han bara berätta på ett annat sätt.

– Stenarna berättar en historia om vårt landskap. Människan har sedan länge markerat gränser och egendom med stenar, på liknande sätt som man delar in människor. Det tycks bli svårare och svårare att gå över de gränserna idag, säger han.

Gert Germeraad behöver bara gå utanför dörren till sin ateljé för att hitta motiven till sina teckningar. Stenarna och stengärdsgårdarna syns överallt i jorden i det skånska landskapet kring Eljaröd.

Undersöker sig själv

Intresset för människans sätt att dela in, kategorisera och mäta, är ytterst en undersökning av honom själv, tror han.

– Jag tror det har med ens egen trygghet att göra. Det här är jag och det här är den andre. Man vill tyda den andre, avläsa någons ansikte för att förhålla sig till om det är en vän eller fiende. Jag tror också att jag försöker förstå mig själv i förhållande till andra. Jag är lite blyg av mig, säger Gert Germeraad.

Man skulle kunna säga att temat i Gert Germeraads konst framträder som ett försök att begränsa världen så att den blir så stor som möjligt.

Han tror dock att människan inte helt kan bortse från kategorier.

– Annars kan man inte förstå världen. Men ibland känner jag bara att det blir för mycket kategorier. Det blir för snävt. Och man kan undra vad nästa steg är, jag tänker på förintelsen när judarna avrättades för att de var judar.

Gränsöverskridande publik

I tecknandet av stenar försöker Gert Germeraad gå bakom de yttre referenserna och skildra olika inre tillstånd.

– Jag kommer inte undan begränsningen, men som konstnär försöker jag överskrida den. Konst är komplicerat. Ingen säger vad man ska göra eller varför.

Även Konstrundan är väl en sorts kategori?

– Ja, det är en stor folkrörelse som är igång. Ofta kommer människor som aldrig skulle besökt mig annars. Under Konstrundan kan det hända att folk går över sina egna gränser, säger Gert Germeraad.