”Det är alltså inte bara i Rosengård som det finns åsiktspoliser, utan det akademiska forskarsamhället har också uppenbarligen fått en filial i Lund”, sammanfattar Magnus Ranstorp sin egen kritik mot kritikerna i en artikel på debattsajten Newsmill tillsammans med Lars Nicander, chef för Centrum för assymetriska hot- och terrorismstudier vid Försvarshögskolan, där Ranstorp är verksam.
Rapporten var beställd av regeringen och bestod av djupintervjuer med 30 personer, främst inom polisen, skolan och socialförvaltningen.
Rapporten mötte genast hårt mothugg när den kom i förra veckan. Kritikerna, framför allt en grupp forskare i Lund, vill inte alls gå med på slutsatsen – att extrema åsikter fått allt större inflytande i Rosengård de senaste fem åren.
Rapporten är ovetenskaplig och ökar rädslan för islam, menar de:
– Det finns stora risker för att schabloner om Rosengård befästs, sade exempelvis Leif Stenberg, islamolog vid Lunds universitet, i en studiointervju i Sydnytt.
Men Ranstorp och Nicancer beskyller nu sina kritiker för att ha politiska syften, där Lundaforskarna redan från början varit ute efter att ”sänka” rapportens akademiska trovärdighet.
Ranstorp och Nicancer understryker att uppdraget var att skriva en rapport, inte en akademisk avhandling och att de kontinuerligt stämt av sina intryck med SSP-rådet i Malmö som representerar skola, socialtjänst och polis.
Liknande undersökningar, med samma intervjumetodik, har också gjorts i Amsterdam, Rotterdam, Köpenhamn, Birmingham och andra europeiska städer.
Ranstorp och Nicander anser också att Lundaforskarna med sitt argument att rapporten skulle befrämja islamofobi ”visar sin egentliga åsiktsagenda”, där ””fel” objektiva kunskaper ses som farliga och därmed ska bekämpas.
”Här finns sedan tidigare en lång historik där man tidigare kritiserat andra forskare som uppmärksammat Rosengårdsproblematiken”, skriver Ranstorp och Nicancer.