Sara Lennqvist är lärare för klass 5 A på Centrumskolan i Växjö. Hon har använt metoden CPS i några år och hon har sett en stor skillnad.

– Väldigt mycket negativ energi är nu borta ur klassrummet. Jag behöver inte bli arg. Jag kan inte minnas när jag höjde rösten i klassrummet senast. Barnen känner också att jag lyssnar till dem, säger hon.

Barn gör rätt om de kan

Metoden CPS, Collaborative Proactive Solutions, har utvecklats av den amerikanske barnpsykologen Ross W. Greenes och grundar sig i förhållningssättet att barn gör rätt om de kan.

– När eleverna inte gör som vi vuxna förväntar oss, så finns det en svårighet som ligger till grund för det. Det finns en orsak, säger skolpsykologen Johanna Hellberg.

– De lärare som använder CPS går inte in i maktkamper. De skäller inte ut elever framför deras kompisar. Det handlar istället om att lösa problemen konstruktivt tillsammans med eleverna, förklarar kuratorn Anders Liljekvist. 

Utbildningsinsats på flera skolor

Kuratorn Anders Liljekvist och skolpsykologen Johanna Hellberg är de som fått i uppdrag att införa modellen CPS på fem skolor och ett antal förskolor i Centrumområdet i Växjö. De jobbar båda halvtid med utbildningsinsatsen.

TV: Se hela inslaget om CPS-metoden här

I höstas började arbetet på den första skolan, Ulriksbergsskolan. Under vårterminen har de jobbat på Ringsbergsskolan och efter sommarlovet ska arbetet fortsätta på Centrumskolan.

– Elevhälsans viktigaste uppdrag är att jobba förebyggande. Därför är jag väldigt glad över att våra chefer ser till att vi får möjlighet att jobba förebyggande och inte bara vara inne i akuta skeenden. Nu får vi möjlighet att utbilda och se till att det finns kunskap i varje klassrum, säger Johanna Hellberg.

”Vi hittade ett litet tecken”

Läraren Sara Lennqvist berättar om ett exempel som visar hur hon jobbat med metoden. Då hade hon en elev som inte kunde sitta stilla på stolen under lektionerna och uttryckte att ”det går inte för det kryper i kroppen”. 

De hade ett samtal där Sara förklarade för honom att det var ett problem eftersom han stör henne som lärare och han stör också de andra eleverna. När han förstått problemet så hjälptes de åt att hitta en lösning.

– Han kom själv på att han kunde gå ut och gå ett varv runt skolan, för att kunna sitta stilla och arbeta igen. Vi provade det och det fungerade väldigt bra. Vi hittade på ett litet tecken för när han behövde gå ut. Det löser hans problem för han behöver inte fara runt i klassrummet och han störde inte längre oss andra, säger Sara Lennqvist.

Stort behov av kunskap

Både Johanna Hellberg och Anders Liljekvist upplever att det finns ett stort behov hos lärare och pedagoger att hitta fungerande konfliktlösnings-metoder.

– Många lärare har ett väldigt bra bemötande och de gör mycket rätt. Men vad jag vet så finns det ingen del i lärarutbildningen, där man på ett mer systematiskt metodiskt sätt lär sig det här. Då finns det en risk för att man hamnar i ett läge där man blir frustrerad och då kanske man gör saker som är mindre bra, säger Johanna Hellberg.

Vad blir skillnaden för eleven?

– När eleven blir utskälld är känslan att den blir  förminskad och tillplattad. Har eleven istället genom ett samtal fått uttrycka vad som är problemet för den, så går eleven därifrån med en känsla av att vara bekräftad och sedd, säger Anders Liljekvist.

Lärarna Sara Lennqvist upplever också att metoden inte bara leder till bättre stämning i klassrummet utan att eleverna också lär sig mer.

– Jag hinner med så mycket mer när jag som lärare kommer glad till klassrummet varje morgon, säger hon.