Henry Blomberg har haft två yrken i sitt liv. Först jobbade han som urmakare och efter det var han vaktmästare. Men förra året fyllde Henry 67 år och kunde inte längre fortsätta jobba. Det blev pension och med det kom också ensamheten.
– Det var inte så lätt att hantera pensionen. En del säger att de har så mycket att göra, men nej, jag mådde inte bra. Jag har visserligen kamrater, men när jag blev pensionär blev det ett jättesteg, berättar Henry.
– Min mormor sa en gång en smart sak: ”Vald ensamhet är det bästa som finns, påtvingad ensamhet är det värsta som finns.”
Många drabbas av depression
Det var depression som Henry Blomberg hade drabbats av. Och han är inte ensam. Så många som 25 procent av kvinnor och 15 procent av männen drabbas av depression någon gång under livet. Ju äldre man blir desto större är risken att drabbas.
Depression handlar många gånger om svåra livshändelser, till exempel att man plötsligt blir ensam. Därför rekommenderar vården bland annat att hålla kvar kontakten med andra människor och fylla sin tillvaro med mening genom olika vardagsuppgifter. Det rådet fick Henry av sin läkare när han till slut sökte hjälp. Han fick ett tips om att besöka den lokala föreningen för integration – Mötesplatsen.
– Jag mår bättre och jag mår bra av att kunna känna att jag kan hjälpa andra. Och det där med att hjälpa är inte stort. Det kan många gånger räcka med att någon bara kommer in här och ropar ”tjena kompis”. Det är så små grejer.
”Vi måste smyga över planhalvorna”
Henry har alltid varit nyfiken på andra människor. Därför var steget att börja umgås med Vingåkers nya ortsbor inte så stort. Men Henry döljer inte att även han hade fördomar mot allt det nya han inte kände till. En skepsis som försvann med besöken på Mötesplatsen.
– Jag kan inte ha några fördomar längre. Det handlar om medmänniskor helt enkelt. Eftersom samhället ser ut som det gör med invandring kan vi inte sitta på varsin planhalva och titta på varandra. Vi måste smyga över planhalvorna och försöka göra något vettigt.
Idag kommer Henry till Mötesplatsens lokaler så ofta han kan, ofta varje dag. Han tror att om bara fler vågade skulle många fördomar skrapas bort.
– Så funkar ett samhälle. Är jag kamrat med Nisses pappa så springer troligtvis inte Nisse på min tomt och gör jävelskap. Och här är det likadant. Vi lär ju känna varandra så länge vi törs vara öppna.