Lena Månsson började rida redan som sjuåring, och hästar och ridning har varit en stor del av hennes liv. Men för tre och ett halvt år sedan drabbades hon av en hjärntumör.

– Jag opererades och allting gick som det skulle och jag mådde bra. Men så småningom fick jag komplikationer, och blev förlamad i vänster sida.

LÄS MER: Tobias har ridning på schemat

Neurorehab på Mälarsjukhuset erbjöd henne ridterapi som en del i rehabiliteringen.

Stora framsteg

– I början behövdes det tre personer för att få mig på och av hästen, och jag fick börja med att rida med ledare. Idag rider jag själv. Förra gången lyckades jag till och med galoppera, berättar Lena.

Det var sjukgymnasten Karin Syk Zachrisson, som själv är ryttare, som hjälpte henne med behandlingen.

– Ridning som behandling kan inte användas för alla människor. Ridning tar vi till som behandling för de personer som har som mål att återuppta ridningen efter en skada eller sjukdom som de drabbats av.

”Tränat på bollar istället”

– I det här fallet hade Lena ridit förut, och då var det ett bra sätt att få hennes spända muskulatur att bli mer avspänd och för henne att hitta balans.

– Om hon inte hade ridit hade vi kanske tränat på bollar och tränat styrke- och balansträning på andra sätt än med levande djur, säger Karin Syk Zackrisson.

Ridterapi används idag inom barnhabiliteringen och på Neurorehab.

– För några år sedan fanns det på något mer ställe, men det är beroende på vilka personer som arbetar. Det är inte alla sjukgymnaster och fysioterapeuter som kan det här med hästar, så det hänger på person.

– Slutar den personen försvinner också ridterapin, säger Karin Syk Zachrisson.