Ortorexi kan beskrivas som en ätstörning där man äter och gör det som anses vara hälsosamt, men drar det så långt att det blir ohälsosamt.

Lisa Jisei i Eskilstuna led av anorexia i tonåren och det var efter hon blivit frisk från den som ortorexin började.

Till slut tränade hon flera timmar om dagen, samtidigt som hon åt allt mindre. Hon tog dansen till nya nivåer och skulle snart tävla i VM.

– Inför VM gick jag ut hårt och började köra flera timmar om dagen. Samtidigt drog jag ner på maten, lite mer och lite mer.

Skador hindrade inte

Samtidigt som Lisa tränade hårt och åt minimalt tog hon åt sig fler uppdrag. Hon var danslärare på dansskolan och utbildade sig till kostrådgivare. När det väl var dags för VM hände det som inte fick ske.

– Där skadade jag ryggen. När jag kom hem kände jag att jag skadade mig för att jag var svag, så då tränade jag ännu mer.

Trots skadan fortsatte Lisa att öka på träningsdosen och minska på kosten.

– Sedan var jag med på ett EM, då var det inte mycket kvar av mig.

– Jag kollapsade efter tävlingen, men när jag kom hem fortsatte jag att träna ännu mer.

Blev avstängd

Hennes omgivning reagerade och hon blev avstängd från dansskolan. De ansåg att hon inte var en bra förebild samtidigt som hon tränade sönder sig själv inför eleverna.

Även Lisa förstod att det var fel att hon inte kunde sluta träna. Hon gick till läkaren med stöd av sin man.

– För första gången sa jag som det var. Att jag tränade för mycket, åt för lite och hade ont i hela kroppen.

Läkaren tog dock inte hennes ord på allvar.

– Han sa ”vet du inte vad lagom är, träna mindre och ät mer”. Då tappade jag hoppet helt.

Hon sjukskrevs för utmattning eftersom läkaren inte tog hennes ätstörningar på allvar, enligt Lisa. Hennes man lyckades hitta en privat klinik som konstaterade att hon led av ortorexi.

Hittade vård privat

Lisa fick vård där och behandlades under en månad innan kliniken stängde för julledigt.

– Då spårade det ur helt igen, jag kunde inte hantera det själv. Jag tränade ännu mer och slutade äta.

Under behandlingen hade Lisa hoppats på att hon skulle kunna få komma tillbaka till dansskolan och undervisa igen. När hon fick veta att hon inte ansågs redo för det brast det totalt.

– Jag gick ut och sprang i flera timmar tills jag kollapsade i ett dike. Mina vänner kunde hämta upp mig efter jag beskrivit vad såg runt omkring mig.

Hon kördes till psykakuten i Eskilstuna.

– De frågade om jag ville bli inlagd, men det ville jag inte.

Var helt borta

Lisa skickades hem eftersom läkarna ansåg att hon skulle överleva natten med hjälp av sina anhöriga.

– De hade ju inte bilden att jag stack ut och sprang maniskt under flera timmar i det skick som jag var.

Lisas man kontaktar kliniken då hon knappt är kontaktbar efter hon kommit hem. Kliniken öppnar igen och Lisa får fortsätta sin behandling.

”Jag är sjuk”

Hon får vård från kliniken under ett halvår och fortsätter med terapi fram tills idag, sju år senare.

– Jag är sjuk, men känner inte att jag behöver friskförklaras. Det hjälper inte mig.

– Jag är en nykter ortorektiker som mår olika bra i olika perioder.

Hon tränar fortfarande, men har några livlinor för att det inte ska spåra ut igen.

– Mitt träningskort är spärrat till tre pass i veckan.

– Jag ser till att inte springa två dagar i rad och nu meddelar jag alltid någon innan och efter jag tränat.

 Behöver du de här livlinorna?

– I dag skulle jag nog fixa det, men jag vet ju inte vad som händer i morgon.