Paulas pojkvän blev 26 år. Han sköts ihjäl under våldsvågen i Stockholm. När Paula tar sig till brottsplatsen bryter hon ihop, några äldre damer försöker hålla henne lugn och sätter sig med henne på marken. Polisen är snabbt på plats och vill förhöra henne direkt.
Paulas pojkvän gick på avhopparprogram och försökte lämna det kriminella livet bakom sig.
– Jag vill inte att samhället ska se det som ännu en dödssiffra utan som ännu en person som inte fick hjälp tillräckligt snabbt, säger Paula.
”Vänner sa upp kontakten, det blir att man svartmålas”
Behovet av stöd till anhöriga till kriminella har ökat, menar Brottsofferjouren. De ser även att gruppen ofta får mycket skuld och skam från omgivningen trots att de inte själva har något ansvar för det som har hänt.
Paula känner igen sig. Vissa vänner sa upp kontakten och när hon delade med sig om sin sorg till en kollega fick hon konstiga blickar.
– Jag blev avrådd av en kollega att berätta vad som hänt för min chef när jag mådde väldigt dåligt för då skulle jag kunna få sparken sa hon. Det blir att man svartmålas: jaså du var tillsammans med en sån, du är en sån.
Paula heter egentligen något annat.