Det var en varm sommardag när Felicia Grimmenhags liv förändrades drastiskt. Hon såg antagligen aldrig sportbilen som kom från vänster och idag minns hon ingenting av olyckstillfället när bilen smällde in i sidan av hennes moped. Felicia skadades svårt samtidigt som hennes kompis som satt bakom henne klarade sig med en bruten fot. 

– I början fick jag så mycket morfin så jag var rätt hög. Jag drömde väldigt mycket och alla drömmar hade samma återkommande tema, att jag inte kunde röra mig. Om jag satt ner så kom jag inte därifrån, så undermedvetet så visste jag nog vad som hade hänt. 

Felicia Grimmenhag överlevde troligtvis tack vara att det var en låg sportbil som körde på henne. Men båda benen amputerades. Olyckan fick henne att utmana sin envishet och bara tio veckor efter kraschen så började hon rida.  

– Jag vet inte var ridsporten kom ifrån, det var lite out of the blue, berättar hon med ett leende när vi träffar henne i stallet. 

– I början satt jag och höll i mig sadeln och bad för livet att jag inte skulle ramla av. Det är kul att se hur långt jag har kommit därifrån. För det var väldigt svårt i början. 

Samspel mellan häst och ryttare

Hon började hobbyrida, men efter att hon tagit hem en foderhäst så eskalerade intresset. Idag äger hon två hästar och har tävlat i SM i Para-dressyr, dressyr för ryttare med funktionshinder. Hon har en egenkonstruerad ramp som hjälper henne att ta sig upp på hästarna. Istället för att använda benen så styr hon hästen med rösten, händerna och två ridspön som ska ersätta benen. Förutom ridningen så tränar hon på gym tre dagar i veckan för att behålla en stark bålstabilitet. 

Siktar mot Tokyo 2020

– Jag har massor med mål. Att vara med i landslaget, men det största målet är Tokyo 2020 i Paralympics. 

Två kardborreband på sadeln hjälper henne att vara stabil i sadeln. Men trots alla hjälpmedel så klarar hon sig inte helt själv i stallet. 

– Hästar är inte hundra procent säkra, oavsett om man är funktionsnedsatt eller inte så ska man inte rida själv. Om jag åker av så kan inte jag gå och hämta min rullstol. Vissa saker behöver jag hjälp med och andra saker är bara för säkerheten, säger Felicia Grimmenhag. 

”Jag vill vara en förebild”

I helgen går färden mot Falsterbo Horse Show där hon ska visa upp hur det är att tävla utan ben. 

– Jag vill vara en förebild för både funktionsnedsatta och icke funktionsnedsatta. Jag vill få andra att börja rida och tävla. Man behöver inte tävla för att ta sig till Paralympics. För mig kanske det inte alltid innebär att tävla mot alla andra, utan att också tävla mot sig själv.