Liban Abdule är 20 år och bor i Tensta. Han jobbar på ungdomsgården här och kompletterar samtidigt gymnasiebetygen med sikte på medicinstudier. Poesi, det började han med för två år sen och reaktionerna är blandade.
– Det är inte alla som uppskattar det jag skriver och som tycker att jag klagar mycket. Men jag försöker bara visa den bild som jag ser.
Vinsten i den nationella tävlingen Förortens bästa poet innebär inte bara ära.
Prispengarna är 25 000 och Riksteatern kommer att turnera med Liban och hans poesi.
– Poesin är ett sätt för mig att göra min röst hörd och att formulera min tankar och känslor på papper.
”Svart kvinna”
Liban skriver bland annat utifrån den svarta förortskvinnans situation. Hans vinnardikt ”Svart kvinna” är inspirerad av mamman och lillasystern som han menar utsätts för rasistiskt och sexistiskt förtryck – inte bara från de med invandrarbakgrund.
– Hos oss invandrare är problemet lika stort som hos övriga svenskar, det kan vi inte förneka.
Liban anser att rasismen i samhället kan beskrivas dels som den aggressiva och dels som den ”snälla” rasismen.
– Om jag söker jobb och säger att jag bor i Tensta så möter jag en viss blick från arbetsgivarens ögon. Han dömer mig utifrån den bild han fått av Tensta. Jag kallar det för den ”snälla” rasismen. Jag tror det är den farligaste formen av rasism för man vet inte hur långt den kan gå. Man blir dömd utifrån sitt namn och sin bakgrund men de säger bara att tyvärr finns det inga jobb. Den ”snälla” rasismen är den farligaste.