Killarna är 15 och 17 år gamla. De berättar att de redan som 11-åringar började begå mindre brott, och att de i dag förser sitt område med narkotika och stöldgods. De vill vara anonyma eftersom de inte vill bli avslöjade av varken polisen eller de andra kriminella från området.

Vi träffas i en förort söder om Stockholm i en källare. De vill ge en bild av hur ungdomar hamnar i kriminaliteten och varför.

– När jag var liten hade jag inte mat i kylskåpet, det var i tidig ålder som jag började sno cyklar och sälja dem, säger 17-åringen.

– Vi började med onödiga saker, små saker, snatteri eller som att sno mopeder, sälja dem för en lax kanske, för att ha råd att gå och äta i centrum, säger 15-åringen.

– Sedan gick det upp, man lär sig mycket här i orten. Man tar det man vill ha, man gör allt som går att göra.

”Man har slutat att bry sig”

Vad ger dig rätten att begå brott?

– Man har slutat bry sig. Alla har blivit slagna och pressade, man lär sig av det. Man tänker, varför kan han och inte jag?

Men de säger att de inte ingår i ett kriminellt gäng, utan snarare en lös sammansatt grupp, där de tar hjälp av enstaka personer från andra liknande grupperingar när de ska begå brott.

– Det finns många som jobbar som oss. Det finns många olika branscher här, en går dit, en går hit, vi delar upp oss, säger 15-åringen.

Tillhör ni ett gäng?

– Nej, men vi kanske har kontakt med andra som har saker, som vi kan hämta grejer från. Vi ringer och kollar om de har det, sedan fixar man det, vi träffar varandra då. Men mer än så, nej. Det är bara affärer, ingenting mer, ingen vänskap, vi tror inte på vänskap, säger 17-åringen.

LÄS MER: Polisen: Fler väljer den kriminella banan

Upplever hat och ilska

Många undrar varför ni gör det här?

– Man upplever hat och ilska, orättvisan, det är mycket som vi inte kan nå från orten. Vi kan inte göra som andra medborgare. Vi är begränsade. Människor som har det bra har ingen anledning att ge sig in i detta. Jag hatar människor som tycker att det här är ballt. Jag brukar fråga varför gör ni detta om ni får allting av era föräldrar, säger 15-åringen.

Jag är utlänning och kom som flykting, i dag är jag reporter. Varför klarade jag mig men inte ni?

– Jag kunde inte göra så mycket som jag ville göra. Jag ville skaffa ett jobb men jag kunde inte få det på grund av brotten jag hade begått som ung. Det är mycket utpressningar som sker här, det pratar man inte om i media. De kanske pressar dig på pengar och vad ska du göra då? Folk försöker sno varandras fasad och status och då blir det bråk, säger 17-åringen.

”Du förlorar samvetet sakta men säkert”

Rapporten ”Kriminella nätverk och grupperingar” från 2016, som brottsförebyggande rådet har tagit fram visar att just dessa grupperingarna många gånger hamnar i skjutningar i samband med bråk efter ouppklarade affärer. Och drogmissbruk gör allting värre.

– Drogen stänger in dig, den låser in ditt huvud. Droger gör att du går ännu djupare in i kriminaliteten, den höjer ambitionen av den personen du vill vara i dag. Du är fast. Det förstärker och gör att du förlorar samvetet sakta men säkert. Det gör att man kan göra saker som andra inte kan. Man tittar på när personer förstörs av droger man säljer, eller att någon kan skjuta en annan person. Droger dämpar mycket, säger 17-åringen.

”I dag kan du inte gå utan vapen”

Samarbetet mellan de här två killarna har börjat genom att de har bevisat för varandra att de går att lita på. Det är så många gör, menar de, och för att känna sig säkrare håller man sig till en liten sluten grupp.

De ger en bild av att många i dag kan köpa ett vapen på gatan efter bara en halvtimma, och att många inte drar sig för att köpa ett vapen. Det ger ett skydd från att bli påhoppad.

När går gränsen för att man ska dra till med vapen?

– I dag kan du inte gå utan vapen. Antingen har du ett skjutvapen gömt i buskarna eller i skogen någonstans, för så fort någonting händer så drar det till sig vapen. Du kan inte gå utan vapen i dag, säger 17-åringen.

– Det sker när personerna känner sig hotade som mest. Om någon slår en person framför någon annan, då vill den slagna personen inte förlora statusen, så den kommer att hämnas. Folk blir rädda och det gör att man slår till först.

”Måste hämnas”

De berättar att konflikter kan uppstå väldigt snabbt genom ett enkelt bråk. Vanligtvis handlar det om att en person känner sig kränkt och inte vill förlora sin status.

– Om någon hoppar på min vän så måste man göra någonting tillbaka. Antingen blir du skjuten eller väntar på att bli skjuten, döden är på väg mot dig. Det blir grupperingar och allt växer sig stort väldigt snabbt. De tvingar dig att välja sida och det gäller att välja rätt. Till slut blir det kaos, säger 15-åringen.

Även om det blir din egen död?

– Ja, man måste känna sig säker. När du köper ett vapen så är det ingen som frågar dig vad du ska använda det till. De vill bara ha pengar. 

Förstår ni att vapen kan ta någon annans liv?

– Det skiter jag i, säger 17-åringen.

– Jag vill inte svara på frågan, säger 15-åringen.

”Man går inte emot den som lärt upp en”

Finns det regler kring vem man inte får skjuta mot?

– Ja, de äldre, de har mycket mer än en liten grupp. Det kanske är en person som har lärt upp dig, då går du inte på honom. Man kan inte göra som man vill, om man är från samma ort så attackerar man inte varandra. Om någon utifrån kommer så är det annorlunda, säger 17-åringen.

Vad säger ni  om en oskyldig hamnar i skottlinjen?

– Det handlar om otur bara. Ingen kommer efter dig om du inte har gjort något, säger 17-åringen.

– Sker det en skottlossning så hör folk av sig för att se vad som planeras, vem som planerar vad. Om polisen har fått tag i hylsorna så gör skytten sig av med vapnet. Om de inte har hittat något så väntar man, man ligger lågt.

Döljer för föräldrarna

Vad tänker era föräldrar om att ni sätter skräck i ert område?

– De vet inte hälften av det jag gör. De blir ledsna när de hör något men de kan inte göra något. Jag vill inte prata om det, säger 15-åringen.

– Jag betalar hyran hemma, det är mycket tjafs men jag försöker bara underlätta. Jag vet att det inte är bra men jag kan inte göra annat, jag skiter i om de protesterar hemma, säger 17-åringen.

De här killarna menar att många unga i dag behöver rätt stöd och hjälp för att hoppa av den kriminella verksamheten, men enligt dem saknas detta i förorterna. De har själva sökt hjälp flera gånger, och nu tror de inte på hjälpen längre.

– Jag har sökt hjälp flera gånger, de har papper på mina diagnoser. Jag fick inte hjälp någonstans. Polisen var på mig och sen var det kört. Det enda de gör är att jag blir orättvist behandlad. Jag har svårt i skolan, jag har svårt att skriva och läsa, men jag får ingen hjälp. Det finns inget annat sätt än det här, säger 17-åringen.

”Att låsa in någon är inte att hjälpa”

Vad hade varit hjälp enligt dig?

– Det enda jag fick höra var att de skulle placera mig någonstans eller låsa in mig, det är inte att hjälpa någon. Jag ville ha en kontaktperson som man kan lita på, men det blev inte så, säger 17-åringen.

– Jag tror att ingenting kommer att fungera om jag söker till någonting eller får hjälp. Jag skiter i alla, jag har varit på många soc-möten, polismöten – jag tycker att det är skitsnack där. Det dröjer för länge. Om jag vill byta skola så vill man inte vänta. Det måste gå snabbt, men så är det inte. Jag tror inte på hjälp, faktiskt. Det är bara så, säger 15-åringen.

”Jag tror jag kommer dö när jag är 20”

Gör ni det här när ni är 35 år?

– Nej, jag ser inte framåt. Jag tror att jag kommer dö när jag är 20 år, säger 15-åringen.

När får ni nog?

– Jag vet inte ens om vi tänker på det. Om jag inte får någon hjälp, varför ska jag sluta? säger 17-åringen.

– Man borde satsa på ungdomar för att de inte ska hamna här. Det är enda lösningen.