– Jag blir förkrossad, för om jag själv inte haft idrotten eller familjen som brydde sig om mig så hade jag kunnat vara i samma situation och tagit droger, säger Musse Hosseini om den utbredda droghandeln bland ensamkommande ungdomar i nordvästra Stockholm.

Musse Hosseini är i dag 22 år. I sitt arbete med ensamkommande ungdomar hjälper han bland annat till med utbildning.

”Det är hemskt”

– De har flytt från sina hemländer, och det här med den hemska resan. Att sedan hamna i ett drogmissbruk, det är hemskt, säger han, och fortsätter:

– Vi talar i Sverige om jämlikhet och allas lika värde oavsett vilken bakgrund man har. De här människorna är en del av Sveriges befolkning och vi måste ta ansvar för det.

Ser du någon skillnad i om fler dras in i missbruk nu än när du kom hit 2010?

– Ja, jag träffar dagligen nyanlända och ensamkommande som jag märker har drogproblem. De är utsatta och har ingen vuxen kontakt dit de kan vända sig vid behov. De har inte familjen här och känner sig utanför. Genom droger hittar de en samhörighet och vänner, säger Musse Hosseini.

Kan det här även vara något som man har med sig från sitt hemland?

– Droger är lättillgängliga och billiga i Afghanistan, och grupptryck gör att man drar sig dit, säger Musse Hosseini, och tillägger:

– Jag har pratat med flera som har bott länge, fem-tio år, i Iran och jobbat på fabriker, till exempel som skomakare. De har sina familjer där, men måste sedan åka tillbaka till Afghanistan och blir fast i droger. Vissa är traumatiserade och tar droger för att trycka undan sorg.