Vid måndagens insats i Rinkeby tvingades polisen rikta verkanseld mot personerna som angrep dem – de sköt för att träffa. En åtgärd som polisen får ta till i ytterst akuta lägen, när de utsätts för ”hot eller svårare våld som kan orsaka allvarlig skada, till exempel en person med kniv eller skjutvapen”.
Extremt ovanligt
– Att polisen skjuter verkanseld i samband med stenkastning är extremt ovanligt. Men om man saknar hjälm och får en stor sten kastad mot sig så är det ett dödligt hot och det finns inga alternativ, säger Martin Lundin vid Noa, polisens nationella operativa avdelning.
När poliser skjuter handlar det i de allra flesta fall det om nödvärn – man öppnar eld mot en person eller ett fordon för att skydda sig själva eller andra. Beslutet fattas av den enskilde polismannen och det sker så gott som alltid sekundsnabbt och under stark stress.
Med tanke på att det varje år görs totalt 1,3 miljoner ingripanden hävdar polismyndigheten att verkanseld är en ytterst ovanlig åtgärd. Ändå händer det i snitt vid 20 tillfällen om året att polisen avlossar sina vapen med avsikt att träffa. Lika ofta, 20 gånger om året, känner sig polis tvingade att skjuta varningsskott för att få hotfulla personer medgörliga. Och vid ungefär 200 tillfällen om året drar polisen vapen utan att behöva avlossa något skott – enbart hotet räcker till för att avstyra våldsamheter.
Yrkesliv utan att skjuta
Siffrorna visar ändå att nästan var tionde gång en polis drar sitt tjänstevapen i skarpt läge, så slutar det i att man skjuter verkanseld. Men detta faktum har sin förklaring, menar Martin Lundin:
– De flesta går igenom en hel poliskarriär utan att någonsin avlossa sitt tjänstevapen. Så när man väl hamnar i den där pressade situationen så väntar de flest med att dra vapen tills man är helt övertygad om att ”det här är min enda chans att klara mig.” Och då kan angriparen hunnit så nära att det enda alternativet är att skjuta för att träffa. Man hinner helt enkelt inte skjuta varningsskott.
Att polisen, som på måndagen i Rinkeby, tvingas skjuta verkanseld mot ett flera våldsamma angripare är dock exceptionellt ovanligt. Enda kända exemplet är skjutningarna i samband med kravallerna vid EU-toppmötet i Göteborg 2001.
TV: Här skjuter polisen demonstranten i Göteborg
Det typiska föremålet för polisens verkanseld är annars en ensam angripare beväpnad med skjutvapen, kniv eller andra tillhyggen, inte sällan drogpåverkad, psykiskt störd eller både och.
Granskas av åklagare
Samtliga fall när polisen avlossat sina tjänstevapen granskas i efterhand. Har det rört sig om verkanseld kopplas åklagare in för att utreda och eventuellt väcka åtal. Enligt lagstiftningen ska polisen så långt det är möjligt ska ha kontroll över skottfältet så att inga andra människor riskerar att träffas. Syftet med eldgivningen måste också vara att tillfälligt oskadliggöra en angripare, i första hand genom att träffa benen.
Ändå inträffar tragedier. Under de senaste två decennierna har i snitt en person om året avlidit efter att ha blivit skjuten av polis. Antalet varierar dock år från år: 2012 skedde inga dödsfall alls medan polisens kulor året efter krävde fyra dödsoffer till fyra 2013.
Dödliga skjutningarna ökar
2014 startades en utredning för att se över polisens användning av skjutvapen. I en förstudie kunde man konstatera att antalet fall med dödlig utgång ökat de senaste åren, trots att antalet vapeninsatser inte ökat lika mycket. Kommissarie Martin Lundin var med och gjorde rapporten:
– Det är oklart vad det ökade antalet fall med dödlig utgång beror på. När polisen utrustades med pepparsprej trodde man att den kunde ersätta skjutvapnet i vissa situationer, men det kan ha varit överdrivna förväntningar. Samtidigt hade kanske antalet skjutningar varit ännu större om vi inte haft sprejen, men det vet vi inte säkert.
Elpistol – på försök
Polisens förstudie visar också att elchocks-vapen hade kunnat ersätta skjutvapen i vissa av fallen. Ett försök med den typen av vapen inleds först 2018, men en elchockpistol hade knappast gjort någon skillnad vid insatsen i Rinkeby. Avståndet måste vara mindre än tio meter, och för att de strömförande pilarna ska fästa får angriparen inte ha för tjocka kläder på sig.