Kort efter att den misstänkta våldtäkten direktsänts i en grupp på Facebook natten till söndag, började olika inlägg med bilder på de misstänkta gärningsmännen att spridas på Facebook. Vissa av inläggen, som innehöll både bilder och namn på de tre männen, hade tusentals delningar.

I inläggen förekom även uppmaningar om att dela bilderna vidare, bland annat i förhoppning om att personerna ska råka illa ut om de skulle släppas i frihet – innan eller efter en eventuell rättegång, alternativt eventuellt avtjänat straff.

Risker med spridning

Men att sprida bilder och uppgifter på det sätt som gjorts i helgen är inte helt riskfritt. Det säger universitetslektor Lena Holmqvist.

– Att man sprider nedsättande uppgifter, att man utpekar någon som brottsling kan handla om förtal. Om det är sant eller inte är inte avgörande. För även om det är sant så utpekar jag någon som brottsling. Och om man utpekar dem, att ”det här är våldtäktsmän”, det kan vara förtal.

Och det är inte det enda brottet det kan handla om.

När de loggar in är brottet fullbordat

– Det kan även handla om olaga hot. Men då är ett krav att hotet ska nå den det avser. Jag kan till exempel be dig att gå och hota din chef, och gör du det, då har jag hotat din chef. Men når inte hotet dig, om andra ser hotet men inte du, då är det inte olaga hot. Då är det en förtalsparagraf man faller tillbaka på.

Så när det gäller hot som skrivits i kommentarsfält under bilder på de här misstänktas Facebook-profiler, då krävs det alltså att personerna i fråga loggar in på sina konton och läser de här kommentarerna?

– Ja så länge de sitter häktade, om de inte tillåts ha kontakt med omvärlden, så når ju inte hoten dem.

Så de som skriver på de tre misstänktas Facebook-profiler borde tänka till en extra gång?

– Ja, för när hotet når den här personen, då blir brottet fullbordat.

Fruktan

För att något ska räknas som olaga hot krävs att hotet är av den dignitet att den hotade kan känna allvarlig fruktan. Det finns inga krav på hur hoten ska vara framförda, det vill säga om det är muntligen, via personliga meddelanden eller öppet i en Facebook-profil, konstaterar Lena Holmqvist, lektor i straffrätt vid Uppsala universitet.

– Man behöver inte bli rädd, men det ska vara av den dignitet att man kan bli allvarligt rädd, säger hon.

Flera av bilderna som sprids på de tre misstänkta gärningsmännen är så kallade skärmdumpar, varav en del sägs vara från den omtalade direktsändningen, medan andra föreställer deras Facebook-profiler.

Sedan några år tillbaka är kränkande fotografering brottsligt. Brottet handlar om fotografering som skett utan samtycke. Men när det gäller just skärmdumpningar är det ännu oklart om det faller under kränkande fotografering.

– Där är läget lite oklart, för tekniskt sett är det väl inte fotografering. Frågan har dykt upp, men det är komplicerat och man behöver se över om skärmdumpning verkligen omfattas.

Förstör bevis

Att bilder som rör fallet sprids på nätet kan även innebära att man riskerar att förstöra bevisläget, eftersom eventuella vittnens trovärdighet kan påverkas, påpekar Lena Holmqvist.

– Om man kallar ett vittne vill man ju kunna fråga ”såg du att det var de?”, men om de då varit ute på olika sidor och sett bilder där, och säger att de har sett jättemycket bilder, då har vittnesmålet ingen betydelse.

Lena Holmqvist menar att vårt minne kan påverkas av sådant vi sett, hört eller läst utanför en viss händelse.

Brottsligt även om de döms

De tre männen häktades på onsdagen, men även om det skulle leda till en fällande dom, så bör man hålla sig från att dela bilder på dem, enligt Lena Holmqvist.

Om man har delat bilder på de här männen, och de faktiskt döms, är det verkligen förtal då?

– Då blir det sant, men även om det är sant kan det vara kränkande. Det finns ett exempel där en person plockade ut domar för snatteri och satte upp dem tillsammans med personernas passfoton i sin affär. Det var visserligen sant, men det fanns ingen anledning att sprida informationen. Så de dömdes för förtal och för att ha utpekat brottslingar, säger Lena Holmqvist.

Samtidigt tillägger hon att det finns fall där det kan vara motiverat att publicera en misstänkt eller dömd brottslings identitet.

– Medier har exempelvis regler att förhålla sig till och publicerar inte någons identitet för lindriga brott eftersom det inte är försvarligt att göra det. Men när det gäller någon som är chef för en myndighet, som exempelvis fallet med direktörerna på Statens fastighetsverk, då kan det vara motiverat att göra det. Men att skicka runt de här har begått brott, ”titta på dem vilka de är, det kan vara förtal”.