Genom TRIS (Tjejers rätt i samhället) jourtelefon och chatt har Sandra Sarin haft kontakt med många av de tjejer som hör av sig om hedersproblematik. Och hon oroas över tjejernas rädsla för socialtjänsten.

– De flesta är mest rädda för att om socialtjänsten får veta någonting kommer de kontakta deras föräldrar utan att skydda dem först. Och det gör ju att de kanske inte vågar berätta allting.

Kan för lite om hedersproblematik

Sedan 2014 ska alla orosanmälningar som socialtjänsten får leda till en utredning. Enligt Sandra Sarin förvärrades situationen då eftersom det ledde till att socialtjänsten många gånger tar kontakt med föräldrar utan att först skydda flickan.

Hon vill se större fokus på flickornas situation och efterlyser kompetenshöjande insatser på socialtjänsten i Uppsala kommun kring hedersproblematik. En förvaltning där hon menar att det råder kris och där det även behövs större resurser.

Tror rädslan bottnar i något annat

Men Maria Mårdh, enhetschef på socialförvaltningen, slår ifrån sig kritiken. Hon ser varken behov av ökade resurser eller några särskilda kompetenshöjande insatser. Lärandet sker ständigt, menar hon. Hon konstaterar att området är komplext, och rädslan för socialtjänsten tror hon bottnar i att man är rädd att skiljas från familjen.

– Att välja bort en förövare kan betyda att jag väljer bort en hel släkt. Att fatta såna beslut, det är ju kaotiskt för ett barn.

Men Sandra Sarin anser att det måste till en förändring för att barnen ska känna sig trygga:

– Prata med barnet och gå in med åtgärder för att skydda barnet. Är ett barn skyddat då berättar de mer.