Evas dotter är 13 år. Hon har inte gått i skolan på hela vårterminen. Hon har autism och klarar inte skolan lika bra som de andra i klassen. Hon kommer efter, blir stressad och ledsen. Efter jullovet vägrade hon gå tillbaka till skolan.
– Det börjar redan på morgonen i soffan, Hon gråter, får panik. Det är ingen idé att försöka övertala henne, det blir bara värre, säger Eva.
”Trodde hon skulle få hjälp”
Redan i förskoleklass gjordes en utredning där det konstaterades att Evas dotter har autism. Men då kunde familjen aldrig ana hur det skulle bli för henne.
– Jag trodde hon skulle får mer hjälp, det trodde jag verkligen, säger Eva.
Ingen kompis i skolan
Nu är Evas dotter hemma på dagarna. Hon går med på att åka till skolan och hämta skoluppgifter att göra hemma. Men bara i två minuter. Sedan måste hon hem. Hon har missat halva sexan och kommer att behöva gå om, men Eva tror inte att det räcker.
Dessutom är det inte bara skolarbetet hon missat. Hela den sociala biten och det där att ha en kompis.
– Hon har ju ingen kompis i skolan, hon har ingen, säger Eva.
Satsar 10 miljoner
Föräldrarna har nu gjort en anmälan till Skolinspektionen. De anser att dottern behöver betydligt mer stöd än vad hon får och att borde haft det för längesen. Och den här familjen är inte den enda som anmält när det gäller särskilt stöd. Under åren 2013 till 2015 gjordes 21 anmälningar mot Karlstad kommun. I nio fall ledde det till kritik från Skolinspektionen.
– Jag kan inte uttala mig om det enskilda ärendet, men generellt har vi väldigt bra rutiner när det gäller särskilt stöd och ett väl fungerande system, säger Niklas Wikström (L), ordförande i barn- och ungdomsnämnden i Karlstad.
Men ett väl fungernade system kan väl inte låta en 13-åring vara hemma från skolan en hel termin?
– Nej, det är inte bra och därför gör vi nu en tiomiljonerssatsning på att alla ska ha närvaro i skolan, säger Niklas Wikström (L).
Men för Eva och hennes man känns det svårt att ens tänka på framtiden och hur den kommer att se ut för deras dotter.
– Just nu känns det inte som att det går att tänka framtid eftersom hon har det så jobbigt. Vi tar en dag i taget, säger hon.