– Vi har också ärenden där vi märker att när ärendet har nått polisen så upphör aktiviteterna, så det kommer ut därifrån. Sådant är ju inte bra, och det har förstört en del utredningar, säger han till SVT Nyheter Värmland.
Läs mer: ”Polisen läcker”
Kommunikationschefen vid polisområde Bergslagen, Mats Nylén, menar att man måste dela upp det som åklagaren kallar för läckor i två kategorier.
– Dels då att någon som är involverad i en polisutredning har pratat med media. Då finns det en grundlagsskyddad rätt för offentliganställda att meddela media om syftet är att det ska publiceras, säger han.
– Men det kan också vara så att någon som jobbar med en polisutredning berättar saker för berörda personer eller för enskilda privatpersoner, och då är det sekretesslagen som gäller, och det får man inte göra. Man får inte berätta saker ur en pågående förundersökning för någon utomstående. Det kan förstöra eller försvåra möjligheten att lyckas lösa brottet.
Vad gör ni åt det då?
– Vi försöker på olika sätt förklara för medarbetare vad som gäller, och vi diskuterar etik och moral på olika sätt. Sedan är man ju tyvärr som arbetsgivare inom offentlig verksamhet, utlämnad åt människors omdöme, som förhoppningsvis är så gott som möjligt. Det gäller ju alla poliser och polisanställda.
– Så till syvende och sist så är det den enskilde som väljer om man följer det regelverk som finns, eller om man väljer att göra på något annat sätt.
Läs mer: Stor omfattning av illegal vargjakt
När det gäller det faktum att så få jakbrott klaras upp, inte ens ett fall per år, så menar Mats Nylén att polisen är beroende av vittnesuppgifter eller annan information, för att lösa brotten.
– Och finns det inga vittnesuppgifter, har inte människor sett någonting eller vill inte berätta för oss, och finns det inte spår som vi på något annat sätt kan säkra och använda, så är det svårt att få någon fälld för brott. Det gäller oavsett om det handlar om mord, misshandel eller jaktbrott, säger Mats Nylén, kommunikationschef vid polisområde Bergslagen.
Vad gör ni för att fler fall ska leda till åtal och fällande dom?
– Det vi kan göra är att bedriva debatt och förmå allmänheten som blir vittne till brotten att berätta för oss. Men i grunden följer ju vi lagen som våra politiker i riksdagen stiftar. Och det är ju en fråga för samhället i stort, om man vill förändra reglerna för att på andra sätt få information och material som går att använda i en utredning.
Vad är det som skulle behöva förändras då, i så fall?
– Man kan ju tänka sig att man på olika sätt ändrar regelverket för vilka som behöver vittna. Man behöver ju inte om man är nära anhörig, i vissa fall. Så man kan ju förändra reglerna, men det är inte en polisiär fråga på kort sikt, även om vi kan komma med förslag på förbättringar.