Snöskotern tar oss fram över en översnöad skogsväg i Norra Värmland. Här och var korsas vägen av spår från älg och räv och länsstyrelsens naturbevakare, som kör skotern, kastar blickar än hit och än dit. Så plötsligt finns det där. Ett stort spår med tydliga kloavtryck. Här har järven gått. Men det krävs mer än ett spår för att hitta järvens lya.
– Jag skulle säga att det är väldigt svårt. Man ska vara energisk och man ska ha en stor portion tur också för det är det det handlar om i slutänden. Men är man bara ute så får man tur till slut, säger naturbevakaren Per Larsson.
Väl dold lya
Efter några kilometer på den snötäckta vägen stannar vi och lämnar skotern. Snöskor får ersätta det motordrivna fordonet den sista biten fram till målet. I ett stenkummel i en slänt ligger järvhonans lya, väl dold om man inte vet vad man letar efter.
– Det här är en lya från en tik som vi känner sedan förra året. Vi fångade henne då och kunde konstatera att hon fått valpar eftersom hon fångades i samband med att hon gav di till ungarna. I år har vi inte lyckats fånga henne men vi har ju lyckats hitta hennes lya och även fått bild på ungarna när hon flyttar från lyan, berättar Per Larsson.
Hur många ungar har hon?
– Ja, åtminstone en har jag fått bild på.
Järven har funnits i det värmländska skogslandskapet sedan urminnes tider. Men i likhet med vargen utsattes den för förföljelse och från mitten av 1800-talet var den inte längre en del av den värmländska faunan. Nu har den dock återtagit delar av sina gamla jaktmarker i de norra delarna av länet.
– Just vid den här platsen har jag kunnat konstatera fyra olika järvar, ungen inräknad. Jag tror att det är den revirhävdande hanen, tiken, och deras fjolårsavkomma, säger Per Larsson.
Oklart om järvar farliga för får
Vid lyan har flera övervakningskameror satts upp för att dokumentera järvens rörelser i och vid lyan. Inte minst viktigt är det att kunna dokumentera att järven fått ungar. Och järvens återkomst i de norra länsdelarna är också en viktig del i den forskning om järven i skogslandskap som bedrivs vid Statens lantbruksuniversitets viltforskningsstation i Grimsö.
– Om man tittar på norra Värmland och södra Dalarna så har de som bor i de här områdena pratat om att det funnits järv där länge. Det har funnits spår och tecken på järvförekomst länge så det verkar som om järven tagit tillbaka områden där den funnits tidigare, säger Malin Aronsson som nyligen doktorerat i ämnet.
Men att järven nu sällar sig till de övriga tre stora rovdjuren i Värmland, björn, varg och lo kan också vara kontroversiellt. I renbetesland är järven en ständig källa till konflikter.
– Inom renskötselområdet så lever den framför allt på ren. Sedan får vi se hur det blir längre söderut. Än så länge är det inga attacker i Sverige på får och så men i Norge, där det går frigående får, vet vi att järven till stor del också äter får. Så vi får se hur det blir med fäbodbruk och så. Men än så länge är det inga stora konflikter och jag tror inte det kommer vara i närheten av hur det ser ut i renskötselområdet.
Tre etablerade revir
I dag finns det tre säkerställda järvrevir i Nordvärmland. Och länsstyrelsens naturbevakare är övertygad om att järven har kommit för att stanna.
– Jag skulle nog vilja påstå att stammen är stabil och att Värmland numera är ett järvlän. Jag tror vi kan räkna oss dit nu när vi har årliga föryngringar, säger han innan han packar ihop sin utrustning och tar täten uppför slänten mot snöskotern.