Evy Englund är ensam i den stora trerumslägenheten. Tanken var att Leif – hennes man sedan pingstafton 1960 – skulle flytta med. Tillsammans skulle de fortsätta att dansa på Liseberg varje sommar, och gå på teater så ofta de hade råd.
Men så kom döden, och ville annat.
– Jag var så fruktansvärt trött den sista tiden. Jag hade knappt sovit på flera veckor. Till slut sa en av sjuksköterskorna till mig att 'Evy, du klarar inte det här ensam'.
Kort därefter blir Leif inlagd på hospice, ett boende för människor i livets slutskede. Skillnaden för Evy blir gigantisk.
– Ofta låg jag bredvid honom i sängen. Och ibland låg jag på soffan. Det var som en liten lägenhet där. Jag låg där och löste lite korsord och så. Ibland gav jag honom lite saft. Men jag behövde inte tänka på någonting mer än på honom.
Du fick koncentrera dig på att vara hans fru?
–Ja, det var fantastiskt faktiskt. Det gjorde att jag kunde bli människa igen.
Över hälften av rummen tomma
Göteborg har 30 hospiceplatser på tre olika boenden. Ett av dem är Änggårdens Hospice, som drivs av en stiftelse utan något vinstintresse. Det finns gott om personal, och varje dag ordnas aktiviteter som patienter och deras anhöriga kan vara med på om de har möjlighet.
Men verksamhetschefen Annika Åberg Darell är bekymrad. Över hälften av rummen står tomma.
– Vi har möjlighet att ta emot elva gäster i vårt hus. För närvarande har vi bara fem gäster.
Göteborgs stad har slagit i budgettaket för årets hospicevård. Och nu har man dragit i nödbromsen för resten av året. I praktiken innebär det att staden de senaste månaderna inte har skickat patienter till alla de 30 hospiceplatserna som finns – trots att det funnits människor som haft behov.
– Det finns behov nu och det finns inga pengar. Det tycker jag är lite stötande och sorgligt, säger Annika Åberg Darell på Änggårdens hospice.
Istället har det bildats en kö till hospicevården. En del kan tvingas vänta flera veckor på en plats, och flera personer inom Göteborgs stad berättar att människor riskerar att dö i väntan på en plats.
Tillskottet räckte inte
När det stod klart att budgeten för hospicevården skulle spricka, fick den ett tillskott på 800.000 kronor, berättar Daniel Bernmar (V), kommunalråd med ansvar för äldrefrågor. Men tillskottet har inte räckt och några fler pengar före årsskiftet finns det inga beslut om idag.
– De senaste tio åren så har behovet av hospicevård varit relativt stabilt, och vi har kunnat möta det behov som funnits. Men i år så har behovet plötsligt ökat väldigt mycket, på ett sätt som vi inte kunnat förutse, säger han.
Han säger att hospicefrågan inte är en fråga där partierna är oense, utan att alla är överens om att situationen måste lösas.
– Det är en olycklig situation som uppkommit. Under tiden som är kvar på det här året ska vi göra vårt yttersta för att alla som behöver ska få hospicevård.
”Verkligen bedrövligt”
Evy Englund har börjat lära sig hantera sorgen efter Leifs bortgång. På ett litet bord i vardagsrummet har hon satt upp en bild på honom, med ett ljus framför. På bilden ser han – för en utomstående – väldigt allvarlig ut. Men skenet bedrar, säger Evy.
– Jag tycker att han ser lite pillemarisk ut på bilden. Han är inte riktigt allvarlig, utan det finns en glimt där i ögat.
Tanken på att andra människor tvingas stå i kö för att få hospiceplats gör henne mycket berörd.
– Vi hade en sådan otrolig tur. Och så hör man om människor som sökt plats, men som nu inte får det. Jag vet inte vad man ska säga. Det är verkligen bedrövligt, säger Evy Englund.
Men kommunen säger ju att pengarna inte räckt till?
– Jag tycker att man borde lösa det iallafall. Tänk så många människor som är involverade i en människas död. Det är alla anhöriga. Mina barn och barnbarn har ju upplevt att jag har kunnat få vara en människa under den här jobbiga tiden.
Snart är det 2017.
Eftersom hospicebudgeten sattes redan i somras – innan man insåg att behovet skulle bli så stort – så riskerar även de pengarna att ta slut. Nu har man begärt hos kommunstyrelsen att få mer pengar nästa år. Något besked har ännu inte kommit.