Nu begär Elie Hachem ersättning av Falkenbergs kommun på över fyra miljoner kronor för de förlorade åren, samtidigt som han försöker studera ikapp vad han missat.
”Kände mig deprimerad”
Elie Hachem placerades i särskola som sjuåring efter att kommunen gjort psykologiska och pedagogiska utredningar 1997. Han fick låga resultat på begåvningstesterna, men utredningen slog aldrig fast att han hade en utvecklingsstörning. Den sa heller inte att han inte skulle klara av att nå målen i en vanlig särskola. Elie själv tror att placeringen berodde på en hörselskada som gjorde att han hade svårt att höra vid tiden för testerna.
Hur var det för dig att gå i den klassen?
– Det var inte alls bra. Jag kände mig deprimerad och jag kände att jag inte hörde hemma där. Det var fel, säger Elie Hachem. Man blev ofta mobbad, man hade inte många kompisar. Man var hela tiden ensam för att folk såg dig som en annan person. Du var inte som dom.
Politiker medger brister
Kommunen har skriftligen meddelat Elie Hachem att de inte anser sig ha agerat fel när de placerade honom i särskolan. Men Barn- och utbildningsnämndens ordförande, Kerstin Angel (C), medger att det funnits brister. Åtminstone jämfört med hur rutinerna ser ut i dag.
– Utifrån de krav och rutiner som finns i dag är det helt uppenbart att det fanns stora brister. Sedan är det svårt att bedöma hur bedömningen stod sig utifrån den lagstiftning som fanns då, säger hon.
Något stämde inte
Två år efter att Elie Hachem hade slutat skolan träffade han Wille Engebrethsen, rättsombud på FUB i Halland, som direkt kände att något inte stämde.
– Jag har jobbat med personer med utvecklingsstörning sedan sjuttiotalet, och det stämde inte för mig. jag fick känslan av att Elie inte hade någon utvecklingsstörning. Men det kunde ju inte jag veta utan det som krävdes var en ny undersökning, säger han.
Den nya utredningen visade att Elie var normalbegåvad och inte hade någon utvecklingsstörning. Den är nu grunden i skadeståndsprocessen mot Falkenbergs kommun.
Läser upp betygen
De betyg Elie Hachem har fått från sin tid i särskolan räcker inte långt på arbetsmarknaden. Därför studerar han nu ikapp gamla gymnasiekurser på kompetenscentrum i Falkenberg.
– Jag skulle vilja plugga vidare så jag kan få en bra utbildning och ett bättre jobb i framtiden, säger han.
Vad skulle du vilja jobba som?
– Jag skulle vilja jobba som arkitekt, lärare eller kock. Det är några av de drömmar jag har.
Det är värt att kämpa lite extra för det?
– Det är det. Jag har alltid tyckt om att gå i skola, men jag har aldrig fått den chansen som jag skulle behövt.