I studien har man undersökt miljöföroreningar i mjölken hos ett 30-tal kvinnor. Prover på bland annat industrikemikalien PCB togs cirka 10 respektive 20 veckor efter förlossningen.
– Ammande kvinnor brukar avrådas från att gå ner för snabbt i vikt, men det finns få andra studier som faktiskt undersökt hur mycket halterna av organiska miljöföroreningar i modersmjölk ökar vid viktnedgång, säger Hilde Brekke, forskare vid Sahlgrenska akademin, i ett pressmeddelande.
Gäller inte första veckornas viktminskning
De första veckornas snabba viktminskning till följd av vätskeförlust tros inte påverka mjölken. Rådet om ett halvt kilos viktnedgång i veckan gäller perioden därefter.
– Vår studie visar att halterna av den vanligast förekommande PCB-varianten, PCB 153, ökade med cirka 12 procent i mjölk från de 27 kvinnor som gick ner i vikt, säger Anders Glynn, toxikolog vid Livsmedelsverket i ett pressmeddelande.
Enligt forskarna är resultaten från studien viktiga och ger stöd för Livsmedelsverkets rekommendation att gå ner i vikt efter förlossningen, men att inte minska med mer än omkring ett halvt kilo per vecka under amningsperioden.
Att inte återgå till sin tidigare vikt kan skada både mammans hälsa och kommande graviditeter.
Fakta om PCB
PCB är en industrikemikalie som förbjöds på 1970-talet.
Trots att det var länge sedan PCB förbjöds finns ämnet kvar i miljön eftersom det är mycket svårnedbrytbart.
Människor får främst i sig PCB via maten. Feta animaliska livsmedel är den största källan.
PCB lagras i kroppen under hela livet och förs över till foster och spädbarn via moderkakan och modersmjölken.
Under foster- och spädbarnsperioden är också känsligheten för PCB som störst.
I djurförsök har man sett att PCB kan påverka utvecklingen av hjärnan och nervsystemet, fortplantningen, immunförsvarets funktion, hormonsystemen samt orsaka cancer.
De mängder av PCB som finns i modermjölk i Sverige i dag bedöms inte vara en anledning till att avråda från amning.
Halterna är omkring en femtedel av de halter som uppmättes i modersmjölk på 1970-talet.
Källa: Livsmedelsverket