Joy Zandén växte upp i en konstnärsfamilj i Paris. Somrarna brukade familjen tillbringa i Särö och det var hem till Västkusten som flyttlasset sedan gick.

– Här i mitt vardagsrum hade min pappa sin atelje. Tavlorna på väggarna är hans verk, berättar Joy Zandén och sveper med handen mot målningarna.

Båten till New York

Hon gick i familjens fotspår och läste design och mönsterkonstruktion. På 50-talet fick Joy Zandén jobb på en textilfirma och ritade många olika mönster. Men hennes drömmar var större och hon ville nå ut med sitt skapande. Så Joy Zandén tog båten till New York.

– Jag släpade med mig min tunga portfölj med mönster och gick gata upp och gata ner på Manhattan. Alla sa ”very nice”, men ingen köpte något. Det var ett stort misslyckande, säger hon och tittar ut genom fönstret och blir tyst.

Med det försvann självförtroendet och mönstren lades i byrålådan. Livet kom emellan och familj och barn upptog hennes tid. Efter några år började hon att jobba i shoppen på Moderna museet.

– Det var fantastiskt att få röra sig i en sådan miljö. Stora konstnärer och många besökare.

Eget konstnärsskap

Men Joy Zandéns eget konstnärskap låg fortsatt åt sidan. Tills hennes dotter storstädade för några år sedan och plockade fram sin mammas mönsterrullar och bestämde sig för att visa upp dem.

– Jag får samtal varje vecka. Nu var det till på köpet någon mammas mönster. Jag hade inte så stora förväntningar, men när jag fick se den hör orörda samlingen av mönster från 50-talet som ingen hade gjort något av fick jag verkligen puls, säger Hanna Wendelbo Hansson som är creative director på Sandberg Wallpaper.

Blivit tapetkollektion

Nu har Joy Zandéns mönster blivit en tapetkollektion. Nyligen visades den upp på en designmässa i London.

– När jag var i fabriken och fick se de stora valsarna. Det kändes otroligt att se mina mönster rulla ut så och sen har de visats utomlands. Jag vet inte vad jag ska säga, säger hon.

Det som ingen var intresserad av tidigare, har nu fått liv igen. Joy Zandén hann uppleva det.

– Man kan säga att hon var före sin tid. Ritade mönster som inte var vanliga då. Nu har de legat i gömmorna och fått komma fram igen. Jag är trots allt glad att de sa nej i New York då, säger Hanna Wendelbo Hansson.