Eva M Johansson, verksam vid Högskolan i Väst, har i sin avhandling som läggs fram på fredagen vid Göteborgs universitet, undersökt vad förskollärare gör för bedömningar i praktiken av barns lek, utveckling och lärande.

– Jag har varit på två förskolor och varit med i vardagen och undersökt vad det är för bedömningar som pågår i förskolepraktiken.

Den ena förskolan ligger i ett område som anses som socialt och ekonomiskt utsatt med utlandsfödda invånare i majoritet, medan den andra förskolan ligger i ett område som beskrivs som privilegierat.

Skillnader mellan förskolorna

– Huvudsyftet med studien var inte att studera skillnader utan vilka bedömningar som görs, men i och med att förskolorna har olika social struktur framkom det under studiens gång att skillnader finns. Det är en uppförandekultur på ena förskolan och en förhandlingskultur på den andra.

Barnen i uppförandekulturen bedöms efter sina specifika färdigheter, hur de uppför sig, vilka ord de kan. I den andra förskolan bedöms barn mer efter hur de kan prata om olika saker, argumentera, förhandla, menar Eva M Johansson.

”Får en fördel i samhället”

– I det här samhället värderar vi förmågan att förhandla och argumentera. Barn som ges möjlighet att utveckla sådana förmågor i större utsträckning får en fördel i samhället.

Med studiens resultat hoppas Eva M Johansson att personal på förskolor fokuserar både på att ge barn stöd att utveckla fantasi, kreativitet och förhandlande förmågor, samt på att sätta kunskapsutveckling framför personlighet i bedömningarna.

− Att bedöma barnens förståelse för att utveckla ny kunskap gynnar särskilt barn med låg social och utbildningsmässig bakgrund, säger Eva M Johansson.