Skräckfilmen ”Raw” handlar om en kvinnlig veterinärstudent, som till en början är vegetarian. Men när hon blir tvungen att smaka kaninkött på en nollning i skolan får hon plötsligt smak för mer – och det är människokött hon vill ha.

När filmen visades på Bio Roy i Göteborg i fredags blev det för mycket för många av biobesökarna, och två personer svimmade.

– När den första svimmade stoppades filmen i ett par minuter så att personen kunde bäras ut, sen rullade den ut igen. Den andra personen kunde ta sig ut på egen hand, säger Olle Agebro, programmedarbetare på Göteborgs filmfestival.

Trodde det var ett PR-trick

Många personer lämnade salongen och flera blev också tvungna att spy i samband med visningen.

– Men som jag förstod det skedde spyorna inne på toaletten, säger Olle Agebro.

Filmen har väckt uppmärksamhet på filmfestivaler tidigare.

– Vi hade hört av den utländska distributören att folk svimmade av filmen, men jag trodde att det var lite av ett PR-trick. Sedan hände det här också, säger Ulrika Grönérus, kommunikationschef på Göteborgs filmfestival.

”Inte superexplicit”

Olle Agebro som jobbar med festivalprogrammet beskriver ”Raw” som ett familjedrama och en kannibalfilm på samma gång.

– I genren kannibalfilm är den inte superexplicit, men det som gör den väldigt obehaglig är snarare scener som handlar om hur den här unga studenten hanterar sin sjukdom. Hon får utslag och börjar klia sönder huden, berättar han.

Han är nöjd med beslutet att visa filmen, och hoppas att biobesökarna var beredda.

– Det här är en av mina största filmupplevelser under förra året. Vi har såklart ett ansvar att berätta om filmerna vi visar, men vi har beskrivit den som en av förra årets råaste och blodigaste filmer, säger Olle Agebro.

”Inte bara kannibaler”

Men de starka reaktionerna på ”Raw” är inte det enda exemplet i filmhistorien på filmer som lett till att publiken svimmat, kräkts – eller till och med dött.

Kulturnyheternas filmkritiker Kristoffer Viita tar upp filmer som Exorcisten, 127 timmar och Lars von Triers Antichrist som exempel på andra mer magstarka alster.

– Också vid Mel Gibsons the Passion of the Christ var det ju en kvinna som dog av en hjärtattack 2004 när hon såg den. Man vet inte hur relaterat det var, men det är ju inte enbart kannibaler som har effekt.

Och det faktum att folk frivilligt väljer se filmer som riskerar att göra dem illamående kan, enligt Kristoffer Vita, förklaras med att de här hittar ett sätt att få utlopp för starka känslor.

– Det kan ju handla om att publiken har en vilja att få skrika ut sin ångest över ett riktigt lidande, men i en kontrollerad miljö.