Det finns ett stort antal olika miljömärkningar av fisk. WWF, MSC, ASC, KRAV, ICES är alla olika organ som på olika sätt bedömer om fisket sker uthålligt och på miljömässigt acceptabelt sätt. Sedan har stora varuhuskedjor sina egna märken och flera olika miljöorganisationer gör sina bedömningar. Cecilia Solér forskar kring hur vi konsumenter förhåller oss till olika kvalitetsmärkningar och hon är orolig för att mängden märken bara ökar förvirringen
– Det är förödande om vårt förtroende för miljömärkningarna sjunker för lågt. Då kommer konsumenterna – med all rätt – inte längre bry sig om den, säger hon.
Förvirrande för kunder
Stundtals blir det dessutom en konkurrenssituation mellan de olika märkena, konstaterar Cecilia Solér. En del bedömningsorgan ägs nämligen av företagen själva, och deras krav för att sätta miljöstämpel på en produkt är inte särskilt höga.
Fiskhandlaren Joakim Pettersson håller med om att det är förvirrande för kunderna, men han menar ändå att vi är på väg åt rätt håll.
– Jag tycker att det blivit bättre och att medvetenheten båda bland kunderna och säljarna blivit högre. Men visst tar det tid att få ordning och reda bland de olika systemen menar han.
Undersökning av Kaliber
Radioprogrammet kaliber har undersökt tre av de vanligaste fiskarna och skaldjuren i de svenska fiskdiskarna, torsk, makrill och räka, och visar att alla tre har problem. De är alla miljömärkta av MSC, en av de tongivande organisationerna, men torsken från Nordsjön och Skagerack och makrillen från Nordöstra Atlanten är överfiskade. Nordhavsräka ligger precis över gränsen till överfiskad. Dessutom bottentrålas torsk även om det det finns mer skonsamma fiskemetoder.
Minna Epps, verksamhetschef på MSC säger till Kaliber att fisket är hållbart utifrån deras krav. Det är en helhetsbedömning som görs och det är många parametrar som spelar in.
Myndighet vill inte ge råd
På Hav och Vattenmyndigheten övervakar man att regler följs och att den politiska viljan genomförs. Myndigheten förser de olika miljömärkningsorganisationerna med fakta, men ger inga råd till konsumenterna
– Det är inte vår roll, säger Ingemar Berglund som är avdelningschef och ansvarar för fiskefrågorna på myndigheten.
– Vi ska just sjösätta ett helt nytt rapportsystem där vi kan följa fiskens färd från fångstplatsen till konsumenten. När det införs till våren kan alla få veta precis var, hur och när fisken fångats och hur den transporterats och så vidare.
– Ännu mer information alltså! Kan du förstå att konsumenten blir förvirrad?
– Ja, det kan jag, men det är ju egentligen där de olika miljömärkningarna ska hjälpa till. Konsumenten ska ju klart och tydligt få hjälp med att göra sin bedömning, menar Ingemar Berglund.
Jovisst, konstaterar, forskaren Cecilia Solér, men om miljömärkningsorganisationerna släpper igenom produkter som inte egentligen klarar miljökraven så devalveras hela systemet.
– Utrotningshotad fisk får inte miljömärkas! Så enkelt är det, slår hon fast.