– I fjol var jag ute på 46 uppdrag med påkörda djur längs vägarna i norra Västerbotten. Jämför det med totalt 60 uppdrag under fyra år.

Läs också: Explosion av rådjursolyckor i Skellefteå

Benny vet av erfarenhet hur obehagligt det är att krocka med älg. Mötet på den enskilda vägen mellan Åbyn och Forsnäs utanför Burträsk glömmer han aldrig.

– Plötsligt small det, och så stack älgtjurens horn in genom vindrutan. Som tur var körde jag en minibuss och inte en personbil. Annars hade jag knappast stått här i dag.

Benny var oskadd efter olyckan, men älgtjuren var illa däran.

Här hör du hur eftersöket gick till väga.

– Man blir ju chockad efter en kollision. Men det är avgörande för viltspårarens arbete att man märker ut olycksplatsen i samband med att anmälan görs till polisen, säger Benny.

Viktigt att ange rätt olycksplats

I hälften av fallen springer den skadade älgen eller det påkörda rådjuret till skogs. Det är då kunskapen hos viltspåraren Benny Bäcklund och hans hund ställs på prov.

– När det är vinter och spårsnö är det lättare att vi börjar eftersöket på rätt ställe. Men tyvärr anges olycksplatsen felaktigt i kanske 40 procent av fallen. Och det förlänger djurens lidande.

Saknas markeringsremsa för viltolycka i bilen, går det bra att använda något annat, nästan vad som helst.

– Det vanligaste jag hittar är faktiskt en systempåse. Det roligaste var en behå. Men det går att märka ut olycksplatsen med nästan vad som helst, bara det görs.