Augusti 1998: Det preskriberade fallet

En 14-årig flicka är nära på att bli strypt med en halsduk. Hon har överfallits av en man i Hagaparken, och skriker så högt att en förbipasserande cyklist reagerar. Det blir hennes räddning. Mannen ger sig iväg.

9 maj 1999: Våldtäkt

Ett år passerar. En kvinna är på väg hem efter att ha ätit middag på lokal i Umeå. När hon kommer till Regementsgatan på Haga vid 01-tiden hör hon fotsteg bakom sig. Stegen ändrar karaktär till springande steg. En man lägger armen runt hennes hals och drar ner henne. Kvinnan blir våldtagen och utsätts för våld, bland annat drar han hårt i hennes hår. I förhör har mannen senare uppgett att ”han fick tanken att han skulle överfalla henne”.

Kvinnan tar sig loss och springer från platsen. Kvar i Hagaparkens västra del blir hennes väska.

Hon tar sig hem, larmar polisen och ringer en vän. Plötsligt ringer hennes hemtelefon. Samtalen visar sig senare komma från hennes mobiltelefon, som ligger kvar i väskan. Gärningsmannen har förnekat att det var han som ringde.

På brottsplatsen och på spridda platser runt omkring hittar polisen flera av kvinnans saker. Hennes körkort och bankkort är borta, de har gärningsmannen fått med sig och slänger i en papperskorg vid en bankomat dagen efter.

I parken hittar polisen även DNA-spår i form av sperma, men det ska dröja länge till innan de får fast den skyldige.

6 november 1999: Försök till våldtäkt

Historien upprepar sig. En kvinna har varit ute på lokal i Umeå och beger sig hemåt vid 01-tiden. Först går hon med en väninna, sedan ensam. Vid Brånvägen hör hon snabba, nästan springande steg bakom sig. Hon får ett bälte om halsen och dras in mot en gård. Kvinnan ropar ”Vad håller du på med?” och skriker. Mannen slår henne upprepade gånger.

Han följer henne till hennes port. ”För att han tyckte synd om henne eller var rädd för vad han hade ställt till med”, berättar han senare. Kvinnan springer in i trappuppgången och skriker. Han slänger iväg nycklarna.

Försök till våldtäkt

Samma natt, efter 02.30, befinner sig en kvinna på Norra Ersmarksgatan när hon ser en man komma mot henne. Han flyger på henne och knuffar ner henne på trottoaren. De slåss, och kvinnan lyckas ta sig ur hans grepp och springa iväg. Mannen springer åt motsatt håll och möter en polisbil.

De liknande tillvägagångssätten vid de olika brotten gör att polisen misstänker en och samma gärningsman. Snart kallas han även för Hagamannen i medier, då alla övergrepp skett i och omkring stadsdelen Haga i Umeå.

19 mars 2000: Grov våldtäkt och mordförsök

En väktare gör sin vanliga kontrollrunda på universitetsområdet. Han överväger om han ska köra in på innergården vid Växthuset, och bestämmer sig till slut för att göra det. När han svänger in ser han något svart ligga på marken. Hans första tanke är att det är en sopsäck, men när han kliver ut ur bilen så ser han vad det egentligen är: En kvinna som ligger frusen i snön.

En dryg timme tidigare har samma kvinna lämnat en restaurang på området vid 01.45-tiden för att gå hemåt. När hon kommer i höjd med Växthuset ser hon en man komma mot henne. Han slänger omkull henne, de slåss och han tvingar med sig henne sig in på en inbyggd gård på universitetsområdet, där hon blir våldtagen.

Mannen tar strypgrepp på henne och utsätter henne för våld vid flera tillfällen. En bil som passerar området skrämmer honom, varpå han ger sig iväg. Innan dess tar han på sig hennes skor för att förvilla polisen. Eftersom han har små fötter passar skorna bra.

Kvinnan förs till Norrlands universitetssjukhus. Där är även Hagamannens sambo inlagd efter att ha fött parets gemensamma barn. Hagamannen hade besökt henne och barnet på lasarettet tidigare samma dag.

På brottsplatsen syns färska släpspår i snön, blod och sperma. Man hittar även delar från kvinnans kläder och accessoarer.

1 december 2000: Våldtäkt

Hagamannen har varit på personalfest med jobbet. Just detta visar sig senare vara en gemensam nämnare för alla hans överfall: Samma kväll har han alltid varit på någon slags fest med jobbet där han påstår sig ha druckit alkohol. Flera av kvinnorna har dock uppgett att han inte luktade alkohol vid överfallen.

En fredagskväll går en kvinna över ett grönområde mellan Ostvägen och Hälsogränd, i stadsdelen Västra Ersboda. Hon möter en man som passerar henne. Plötsligt vänder han sig om och springer mot henne. Han drar ner henne mot marken med våld, och han våldtar henne.

Enligt kvinnan ska de ha hamnat under en lyktstolpe. Ljuset gör att hon ser hans ansikte tydligt i åtminstone tjugo sekunder. Hon springer hemåt i rädsla.

I förhör med polisen får kvinnan beskriva mannen för att polisen ska kunna framställa en fantombild av gärningsmannen. Men det är först 2006, när Hagamannen grips och en kvällstidning publicerar en bild på honom, som hon känner igen förövaren. Då gör även polisen kopplingen mellan Hagamannen och brottet för sex år sedan, och det läggs till bland de andra överfallen.

2 december 2000-9 december 2005: Tystnaden

Fem år passerar i tystnad. Inget brott som begås i Umeå under den här tiden går att koppla till honom, och polisen försöker förgäves att få fast Hagamannen. Men trots att inget sker på flera år har Umeåborna inte glömt, de är fortfarande rädda.

10 december 2005: Grov våldtäkt och mordförsök

Strax efter två på natten tar SOS Alarm emot en anmälan. Det är en kvinna som ringer från sitt hem och berättar att hon blivit misshandlat och våldtagen. Hon säger också att gärningsmannen bitit av hennes öra.

Det som hänt tidigare under kvällen är att Hagamannen promenerar mot stadsdelen Teg för att ”nyktra till”. I slutet av Tegsbron ser han en kvinna. Han tänker att han ska våldta henne.

Kvinnan som går på bron ser en mörk gestalt komma raglande över båda körfälten. När hon kommer till slutet av brofästet slutar han att ragla, hävdar hon, och hans steg blir plötsligt snabba och fasta. Han slänger sig över henne och hon faller baklänges till marken. ”Hans ansikte var vilt och otroligt sammanbitet. Ögonen var bara som ränder”, beskriver hon.

”Jag ska döda dig”

Hon kämpar för sitt liv uppe på trottoaren, medan han försöker dra ner henne från vägen, ner mot älven. I något skede biter han av henne örat.

En lastbilschaufför passerar Tegsbrons södra landfäste och ser en kvinna ligga på rygg med huvudet mot älven och en man som står över henne. Han tycker det ser ut som om mannen försöker hjälpa henne upp, han bedömer dem som kraftigt berusade och signalerar när han passerar.

Mannen blir rädd för signalen och vill hitta en undanskymd plats. Han drar henne ner mot älvkanten, en kamp utspelar sig och han enligt kvinnan ska vid upprepade gånger ha sagt: ”Jag ska döda dig.”

Hon blir våldtagen och utsatt för våld, bland annat tar han strypgrepp på henne. Kvinnan tror att hon är död, och när hon vaknar upp är mannen borta. Han har hört en person från bron som skriker ”Vad gör ni?”, eller liknande, varpå han ger sig iväg.

Han går mot Röbäck, ringer sin sambo och får skjuts hem. Kvinnan ligger kvar på isen innan hon stapplande och skärrad lyckas ta sig hem för att larma om överfallet. På brottsplatsen hittar polisen en bit av hennes öra, blod och släpspår i snön. Två spår genom topsning tas från det avbitna örat, med DNA från två personer.

11 december 2005 -28 mars 2006: Sökandet intensifieras

Tipsen strömmar in till polisen i Umeå efter att polisen gått ut med att det är Hagamannen som ligger bakom den brutala våldtäkten på Teg.

Utredningen är den största som Umeåpolisen någonsin har haft, på över 13 000 sidor.

– Det vore märkligt om han kunde leva i det här samhället utan att någon känner honom, men sedan om de som känner honom vet att han är gärningsman, det är en annan fråga, säger Torgny Tjernberg, då polisens presstalesman, till SVT Nyheter Västerbotten.

Den 20 mars håller polisen förhör med en 33-årig familjefar, efter tips om att han liknar polisens fantombild. Han vägrar först att lämna DNA-prov men tvingas enligt lag. Han är den 777:e mannen som topsas i utredningen.

29 mars 2006: Hagamannen grips

Resultatet från DNA-provet har kommit och polisen är säker på sin sak: De har hittat Hagamannen. Vid 12-tiden grips 33-åringen på sin arbetsplats i Umeå. En timme senare anhålls han, misstänkt för mordförsök, grov misshandel och flera fall av grov våldtäkt.

Så här lät det under presskonferensen dagen då Hagamannen greps.

2 oktober 2006: Domen

Hovrätten för Övre Norrland fastställer den slutgiltiga domen: 14 års fängelse för två försök till mord, två fall av grov våldtäkt, våldtäkt samt försök till våldtäkt. Han ska även betala skadestånd till offren.

Hagamannen har då tidigare överklagat den dom som Umeå tingsrätt gett den 19 juli samma år. Han vill att straffet på 14 års fängelse ska kortas. Hovrätten håller till stor del med om tingsrättens dom – men fäller också för våldtäkt för händelsen på Västra Ersboda i december 2000, som tingsrätten friat mannen för.

Hagamannen är även misstänkt för att ha utfört överfallet mot den 14-åriga flickan i augusti 1998, men när han grips 2006 har fallet preskriberats.

Hagamannen har erkänt alla gärningar han dömts för, förutom våldtäkten på Västra Ersboda. Han har också förnekat att han gjort sig skyldig till grov våldtäkt och mordförsök för överfallen på universitetsområdet och vid Tegsbron.

I dag – 28 juli 2015: Frigivningen

Hagamannen är från och med i dag villkorligt frigiven, efter att ha suttit av två tredjedelar av fängelsestraffet. Det är normal procedur när den dömde har skött sig i fängelset. Hagamannen har, efter egen begäran, fått tillåtelse att återvända till Umeå med omnejd. Några Umeåbor som SVT Nyheter Västerbotten talar med beskriver sin oro, och Umeåforskaren Elza Dunkels efterfrågar en haverikommission för att utreda vad myndigheter hade kunnat göra annorlunda i fallet om Hagamannen.

– Varför var alla potentiella offer så utelämnade åt sig själva? Varför började polisen bråka internt? Varför tog man honom inte mycket tidigare? Då hade vi kanske skulle känna någon sorts trygghet, att man i alla fall gjort det man kan. Men nu kan det här lika gärna upprepas igen. Vi har inte fått chansen att bearbeta vad det var som hände, säger Elza Dunkels.

Hagamannen är också fortfarande skyldig över 400 000 kronor i skadestånd till brottsoffren, vilket är den stora merparten av den totala summan.