På kvällen fredagen den 25 september 1987 är Eva Söderström, hennes yngre syster Anneli och en kompis till dem hemma hos en man som systrarna har en nära relation till.

Eva är mitt i en flytt till Sundsvall där hon fått jobb som syokonsulent och dagen efter ska det sista flyttlasset gå.

Blir skjutsad

Strax före klockan 23 ber Eva kompisen om att bli skjutsad till föräldrahemmet vid Bruket – men bestämmer sig efter vägen för att hoppa av tidigare för att den sista biten hemåt kunna rasta Annelis hund Laban som hon har med sig.

Kompisen är den sista som träffar Eva Söderström i livet.

På lördagseftermiddagen hittas Eva lemlästad i en skogsdunge bara 150 meter hemifrån.

Pekar på sexmord

Det mesta tyder på ett vettlöst och ytterst brutalt sexmord. Eva är nästan helt avklädd och kläderna ligger bredvid henne.

Intill ligger hunden Laban, också han dödad.

Eva har huggits elva gånger med ett besinningslöst våld, både bakifrån och framifrån med ett grovt och långt tveeggat vapen.

Huggits genom kläderna

Men hon har huggits genom kläderna, bland annat genom jeansjackan som sedan tagits av henne. Och obduktionen kan inte styrka att hon verkligen utsatts för ett sexövergrepp.

Frågan väcks om mördaren arrangerat fyndplatsen för att få det hela att se ut som ett sexmord. Och i så fall varför.

Den tekniska undersökningen av brottsplatsen blir inte optimal, milt uttryckt.

Dåligt väder

Det har regnat och blåst hårt i tolv timmar, och kroppen har legat ute på fyndplatsen i skogsdungen (som också är mordplatsen) sedan kvällen före då mordet begåtts.

Spårsäkringen blir mycket svår att göra och de få och små spår av DNA som säkras har varken förr eller senare kunnat analyseras.

Och mordvapnet har fortfarande inte återfunnits.

Cykel enda spåret

Det enda spåret efter mördaren är en röd damcykel som flera vittnen ser ligga slängd vid vägen intill mordplatsen under natten. Cykeln observeras första gången strax efter klockan 23 på fredagskvällen (vilken är den ungefärliga tidpunkten för mordet) av ungdomar i bil som får väja för cykeln som ligger halvvägs ute i vägbanan.

Samma observation gör ett vittne som passerar platsen strax efter halv tre på natten.

När ytterligare ett vittne åker förbi platsen vid femtiden på morgonen är den röda cykeln borta.

Cykeln spåras aldrig

Cykeln kan sedan aldrig identifieras eller hittas.

Riksmordkommissionen kopplas tidigt in i utredningen och ett par av den tidens främsta mordspanare (bland andra Willy Svensk, Hans Ölvebro och Stig Edqvist – de två senare sedermera chefer för Palmeutredningen i olika omgångar) skickas till Kramfors.

Men ett par månader senare lämnar de flesta av rikskriminalens spårhundar orten för nya uppdrag. Utredarna är då ganska säkra på att man har rätt man.

Häktad

En medelålders man från orten, med lite säreget beteende bland annat mot kvinnor och känd för att alltid cykla, har då anhållits mot sitt nekande som misstänkt för mordet. Drygt ett halvår senare anhålls han igen och den gången blir han också häktad.

Han hörs otaliga gånger; innan han definitivt avförs som misstänkt 1996 har förhören blivit totalt närmare ett hundratal.

Men trots att han inte har alibi och svarar märkligt på frågorna i förhören kan han aldrig bindas vare sig till platsen eller till brottet

”Nya tips efter publiceringar”

De senaste 20 åren, sedan den så kallade cykelmannen avskrevs som huvudmisstänkt, har utredningen kring Evamordet gått på sparlåga. Efter publiciteten kring fallet för jul så har det kommit mellan 20 och 30 tips till polisen av olika karaktär, däribland tipset som SVT nu kan berätta om.

Polisen tar tacksamt emot tips och uppgifter om mordet på telefon 114 14.