I hovrättsdomen noteras en tydlig förskjutning i synen på trovärdigheten hos parterna. Solna tingsrätt fann flickans berättelse helt trovärdig och pojkarnas berättelser som mindre trovärdiga eftersom de ändrades under rättsprocessens gång.

Svea hovrätt anser i stället att det inte är konstigt att pojkarna ljög inledningsvis och hävdade att de inte ens varit på den lägenhetsfest där de påstådda våldtäkterna ägt rum. Detta eftersom de visste att en av deras vänner redan gripits och att de därför var rädda för att de själva skulle bli anklagade för något.

Flickan ses som trovärdig även av hovrätten, som ändå ifrågasätter hur korrekta iakttagelser hon kunde göra i ett mörkt rum där personer som hon inte kände sedan tidigare kom och gick. Rätten manar därför till försiktighet vid bedömningen av flickans uppgifter.

Saknas belägg

Det som friar pojkarna från brott är rättens resonemang kring det juridiska begreppet hjälplöst tillstånd.

Åklagaren har hävdat att flickan befann sig i ett sådant på grund av bland annat pojkarnas numerära överläge och påträngande uppträdande. Det ska ha gjort att flickan var rädd, trots brist på hot eller våld.

Men utifrån hur lagen såg ut före skärpningen den 1 juli 2013 tycker hovrätten inte att flickan befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd. Rätten anser att det saknas belägg för att hon var rädd för att bli misshandlad eller råka illa ut på annat sätt om hon sade nej till pojkarna. En väninna som en tid befann sig i samma rum och ”hånglade på en säng” sade nej till sex och fick sitt nej respekterat.

Utsatt situation

Rätten skriver att flickan ”kan sägas ha befunnit sig i en mycket utsatt situation”, men i lagtextens mening är det inte tillräckligt för att kunna döma fem av pojkarna för våldtäkt och den sjätte för försök till våldtäkt.

Pojkarna kan inte heller dömas för det mildare brottet sexuellt ofredande eftersom det då krävs att åklagaren kan bevisa att de haft ”uppsåt att ofreda målsäganden på ett sätt som är ägnat att kränka hennes sexuella integritet”.