– Rädda mina barn, det är det enda jag begär!

Orden är den nioåriga pojkens biologiska mammas och kommer från ett inspelat samtal med IVO, Inspektionen för vård och omsorg.

Det som skrämde henne var Gävle kommuns planer för hennes söner, två och nio år gamla, som var placerade i ett tillfälligt jourhem. Kommunen planerade dels att sära på barnen och placera dem i olika familjehem och dels att placera nioåringen i ett familjehem som tidigare dömts ut av Hudiksvalls kommun.

Själv kan mamman vare sig ta strid för sina barns framtid längre eller svara på frågor eftersom hon omkom i en olycka för några veckor sedan.

Flera anmälningar

För ett år sedan bodde den äldre av pojkarna i det aktuella familjehemmet tillsammans med fyra andra barn, och det var då hemmet dömdes ut. Socialtjänsten i Hudiksvall (som barnen och mamman då tillhörde) drog öronen åt sig när det kom in flera anmälningar från omgivningen om att det inte stod rätt till hos det par som anlitades som familjehem.

Vid ett oanmält besök konstaterade kommunen att paret var alkoholpåverkat, trots att de skrivit på ett kontrakt om nolltolerans för alkohol. Kommunens reaktion var omedelbar:

– Vi har omplacerat barnen och vi har avbrutit avtalet med det här hemmet, sade Jennie Blomstrand på socialtjänsten vid Hudiksvalls kommun.

Pojken fick flytta hem till sin biologiska mamma och lillebror. Mamman hade ordnat upp sitt liv och en successiv hemflytt var redan inledd.

Familjen flyttade till Gävle, men av olika anledningar beslutade Gävles socialförvaltning om ett nytt omhändertagande av barnen enligt lagen om LVU.

Advokaten kritisk

Barnen placerades i ett tillfälligt jourhem och Gävle kommun började planera för att flytta tillbaka nioåringen till det familjehem som Hudiksvall tidigare stängt av.

– Bortsett från att man kan ha synpunkter på själva lämpligheten i att placera barn i ett familjehem som redan blivit diskvalificerat en gång så är det här det sista alternativ som mamman skulle kunna tänka sig. Både att den här pojken ska placeras i det här specifika hemmet, men också att barnen separeras, säger mammans tidigare advokat Ingemar Mårtensson.

Själv är han bortkopplad från fallet eftersom hans klient har avlidit, men det hindrar honom inte från att vara kritisk.

– Vilka förhållanden som är för barnets bästa borde inte skilja sig mellan olika kommuner. Det är ju inte fråga om att de missförhållanden som är aktuella på det här familjehemmet är ifrågasatta på något sätt, det är ju dokumenterat hur det ligger till, säger Ingemar Mårtensson.

Bröderna har också en 15-årig syster som bor i ett familjehem i Stockholmstrakten. Mitt i all sorg efter att ha förlorat sin biologiska mamma känner hon stor oro för sina små bröder.

– Jag mår jättedåligt. Dels är jag orolig för hur min äldsta lillebror ska må om han kommer tillbaka till familjehemmet och dels för hur min yngsta lillebror ska må när de säras på. De har ju ingen annan längre, utan har sin trygghet i varandra.

”Hur ska en nioåring kunna välja”

Gävle kommun avstår från att kommentera sitt handlande, men SVT har tillgång till inspelade telefonsamtal mellan kommunen och mamman där kommunens tjänsteman säger att det aktuella familjehemmet ingår i nioåringens närmaste nätverk och att han själv ska ha uttryckt att han vill flytta tillbaka dit.

Hans 15-åriga syster underkänner kommunens resonemang:

– Hur ska en nioåring kunna välja? Han känner inte till något annat än att bo i det där familjehemmet eller hos mamma. Och då ska han välja var han ska bo när mamma inte finns längre, en nioåring kan inte bestämma det, säger hon.

Ingemar Mårtensson, advokat:

– Man säger att barn ska få komma till tals, men det är väl uppenbart att en nioåring inte har kapacitet att fullt ut själv avgöra vad som är bäst för honom eller henne, i synnerhet inte när mamman nyss har omkommit.

– Det är socialtjänstens uppgift att se till barnens bästa och då ska man också göra det.