Under en rekonstruktion av mordet på Charles Zelmanovitz, i augusti 1994, minns plötsligt Quick något om Johan. Stönande och under krampliknande tillstånd säger han att ”Johan hade ett ärr”. Några detaljer kan han inte återge. Nio dagar senare förhörs han på Säter om ärret.
Ur förhören:
Quick: – Ja, att han hade ett ärr på magen.
Penttinen: – Mmm.
Quick: – Eller buken…
Penttinen: – Mmm
Quick: – Under naveln.
Quick beskriver ärret som fem centimeter långt och två tändstickor brett Ett operationsärr i ljumsken.
Fel sida
Johans föräldrar förnekar att något sådant märke funnits. Däremot har Johan haft en pigmentförändring på en annan del av kroppen.
Efter något som Anna-Clara beskriver som rena utpressningen från van der Kwast går hon med på att göra en skiss av hur fläcken sett ut. Den ska ha varit en svag pigmentförändring ovanför höger skinka.
Quick ändrar sig
Nu följer förhör där Quick intensivt frågas ut om det som nu betecknas som ”hudåkomman”. Penttinen ställer flera frågor om hur exakt Quicks tidigare beskrivning varit. Quick vidhåller att det han tidigare beskrivit, och ritat en bild av, stämmer. Ända tills Penttinen ställer en direkt ledande fråga.
Ur förhören:
Penttinen: – Finns det nån möjlighet att det är på andra sidan kroppen?
Quick: – Jag tror alltid att man ska ha med det i beräkningen att det kan vara ett spegel, spegelvänt förhållande.
Quicks beskrivning ändras gradvis, för att så småningom träffa nästan rätt. Den 3 juni 1998 beskriver han en ”rodnad och en mjällighet”.
Ur förhören:
Quick: – Jag placerar det runt ryggen, alltså i bukhöjd.
Penttinen: – ...höger sida baktill, strax ovanför skinkan?
Quick: – Ja, ja, och att det går fram.
Penttinen: – Och visar fram över höftbenet?
Quick: – Ja, precis.
Rätten tycker att det stämmer
De första uppgifterna om ett operationsärr fram har alltså efter flera förhör, under nära fyra år, blivit en pigmentförändring bak. Men först efter att Johans mamma ritat en skiss.
Ur tingsrättsdomen:
”Den skiss hon gjort överensstämmer väl med Quicks beskrivning av det märke han berättat om.”
Del 10: Medgärningsman