På sextiotalet var ett kalhygge ett kalhygge och det var inga problem att avverka kvadratkilometer av de gammelskogar som fanns då. Idag har vi en lag som reglerar miljöhänsynen i skogen, skogsvårdslagen paragraf 30. Det låter betryggande, men fungerar det i praktiken?

– Det är frihet under ansvar, konstaterar skogsbolaget SCA:s skogsekolog, Ola Kårén, som verkar nöjd, men ingen kan med bästa vilja påstå att paragraf 30 fungerar bra.

I skogarna väster om Sollefteå kan vi se bevis för det. Längs en bäck har man kalavverkat utan att lämna några som helst skyddszoner. I vattnet ligger ris och trädstammar och de öppna vattenytorna är exponerade för solljuset. Bäcken mår inte bra.

– Ett klart brott mot paragraf 30 i skogsvårdslagen, förklarar Lasse Bengtsson på Skogsstyrelsen, som sett åtskilliga liknande exempel.

Men brottet är riskfritt, hittills har ingen blivit fälld för brott mot paragraf 30, trots att lagen funnits sedan 1994. Skogsvårdslagen är en märklig lag där den som anmält en avverkning måste få instruktioner om vad man inte får göra, vilket sällan sker och får man inga instruktioner kan man göra som man vill.. Ungefär som om en hastighetsbegränsning inte skulle gälla om ingen talat om för bilisten att utöver 50 får man till exempel inte heller köra 55 kilometer i timmen eller 57, eller 59..

Lasse Bengtsson vill se överträdelserna som misstag och bristande planering, han vill inte anklaga maskinförarna som kör efter instruktioner, ibland i mörker och djup snö men sticker inte under stol med att det finns folk inom skogsnäringen som tycker att naturhänsyn är tjafs..

– Attityden är inte alltid den bästa, konstaterar han.