Det är i varje fall  så hon ser det. Jenny Bjerkås, dottern till en av dom arbetare som dog när tågbron över Älandsfjärden, norr om Härnösand, rasade för fyra år sedan. Två arbetare krossades, tre fick allvarliga skador.

En stålbalk på pelare hade lagts över fjärden. Nu skulle bron breddas genom att gjuta betong på båda sidorna. Men byggformen höll inte. När den belastades brast den och arbetarna föll 20 meter ner i marken.

Åklagaren åtalade och i tingsrätten blev det fällande dom. Men målet överklagades och i hovrätten blev det frikännande dom.

– Ett Lindome-fall, säger Jenny. Såväl tingsrätten som hovrätten konstaterade att gjutformen var felbyggd. Men i hovrätten kunde ingen pekas ut som hade det slutliga ansvaret. Och alla skyllde på alla.

Jenny Bjerkås har ett par bestående intryck från rättegångsdagarna.

– Det ena var den mycket allvarliga minnesförlust som tycktes ha drabbat alla inblandade, säger hon. Har man så dåligt minne skall man inte hålla på att bygga broar.

Hon frapperades  också över arbetsledarnas omförmåga att  förstå sig på ritningar.

– Dom sade sig inte begripa vad olika siffror betydde.

Hittills har hon inte varit särskilt imponerad över fackets insatser heller. Hon försökte få facket att skriva en debattartikel i ämnet, men intresset var inte stort.

Nu tycks emellertid byggnadsarbetareförbundet ha vaknat. På onsdagen anordnas nämligen en kriskonferens i Stockholm där problemet med dom många dödsolyckorna tas upp.

– Om ”buset” tog livet av en polis i månaden skulle det nog bli fullt pådrag i smahället, säger Jenny. Men nu handlar det ju bara om byggnadsarbetare.....