Detta blir lite motsägelsefullt när han senare frågas ut om de platser han varit på. Då säger Quick att han bara såg Johan och därför inte kan minnas miljöerna.
Ur förhören:
Förhörsledaren: – Johan då, hur såg han ut?
Quick: – Han hade en öppen täckjacka.
Förhörsledaren: – Vad var det för färg på den?
Quick: – Det här är svårt, därför att i det tillstånd jag fanns då, befann mig själv, så kan det vara svårt att reda ut vad som är vad i det här, men han hade alltså, jag tror att han hade en blå täckjacka.
........
Förhörsledaren: – Kan du säga nåt annat om klädseln?
Quick: – Nej inte i det skedet.
Lite senare under samma förhör säger Quick att han tog av Johan skorna. Nästan ett och ett halvt år senare kommer han på att Johan hade bruna stövlar.
Det dröjer över fem år, till juni 1998, innan Quick kan ge en korrekt beskrivning av Johans klädsel. Hans uppräkning är då nästan en kopia av det signalement som ackompanjerat snart sagt alla längre artiklar eller reportage om Johan-fallet. Men han kan aldrig på ett korrekt sätt beskriva Johans väska.
Att han läst om fallet avslöjar han själv på samma sida i förhörsprotokollet när han beskriver Johans ansikte som ”kantigare än mediabilderna”.
Del 7: Läkaren griper in