Det var en omvälvande process då kulturinstitutionerna skulle samlas under ett och samma paraply. På papperet var sammanslagningen enkel, men trots att det gått snart fem år, kan man inte räkna hem hela samordningsvinsten. Det kommer man inte att kunna göra så länge alla konstformerna kan samlas under samma tak.
– På papperet var scenkonstbolaget en storslagen idé, men förutsättningen för den, scenhuset blev ju inte av, säger Åke Arvidsson skådespelare idag.
Krav på spridning
En bättre styrning av kultursektorn var nödvändig. Dåvarande kulturchef på landstinget Christer Nylén, kunde konstaterade i rapporten Förutsättningar för kulturens utveckling, att folket i älvdalarna och barn och unga fick allt mindre del av kulturutbudet. Det stannade vid institutionerna i Sundsvall och Härnösand.
Ett krav från ägarna, Landstinget och Sundsvalls kommun, blev då att Scenkonstbolaget skulle bli bättre på att sprida föreställningarna ut i länet och framför allt att vända sig till barn och ungdom.
Kulturpengar till omorganisation
Men starten blev inte enkel. Då ägarna inte sköt till några pengar, så tvingades man ta av kulturpengar för att klara omorganisationen.
Det innebar att man också tvingade säga upp dansare och skådespelare förutom administratörer.
– När jag började var vi åtta fast anställda och lika många frilansare på teatern. Nu är vi bara fyra fast anställda, berättar Åke Arvidsson.
Men hårdaste slaget fick ändå länsmusiken då man lade ner hela filialen i Sollefteå, där försvann 11 tjänster.
Totalt minskade antalet tjänster från 124 till dagens 102.
Mindre verksamhet i framtiden
Kulturanslagen står också och stampar. De följer inte med konstnadsökningarna utan har legat strax över 100 miljoner de senaste åren.
Bolagets ekonomiansvarige, Stefan Sjöberg, säger sig se ljust på framtiden, men medger samtidigt att:
– Ekonomin är ett hinder. Det kan urholka verksamheten så att det bli mindre verksamhet i framtiden, säger han.
Enda lösningen han ser är just ett gemensamt scenkonsthus.