Enligt miljöminister Åsa Romson (MP), som presenterade beslutet tillsammans med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) på torsdagen, är den nuvarande nationella miniminivån för stammen, 270 vargar, i allt för hög grad grundad på politiska överväganden. Hon är också kritisk till att nivån bestämdes genom omröstning i riksdagen.
-Frågan är om riksdagen ska avgöra den här frågan. Det var ett avsteg från tidigare praxis. Vi anser att vetenskapen ska bestämma nivån, säger Romson.
Nya analyser
Det innebär att Naturvårdsverket återigen får utreda vad som ska räknas som gynnsam bevarandestatus för varg. En ny sårbarhetsanalys ska tas fram, ”utifrån en bred vetenskaplig grund”. Det blir en i raden av många rovdjursutredningar de senaste 15 åren.
-Men verket ska också redovisa de socioekonomiska problemen med en stark vargstam. Glesbygdsbefolkningens intressen ska beaktas, säger Romson.
Kritiska moderater
Föga förvånande är den förra regeringen starkt kritisk till den nya utredningen. Ulf Berg, talesperson i jaktfrågor för Moderaterna, tror att Romson vill ha fram nya siffror där miniminivån ligger mycket högre än i dag.
-Det är välkänt att Miljöpartiet vill ha betydligt fler vargar, och målet med en ny utredning måste väl vara att komma fram till något helt annat än den nuvarande politiken. Det är trist när vi nu äntligen fått i gång en fungerande förvaltning, säger Berg.
Romson och Bucht inrättar också en permanent vargkommitté som Naturvårdsverket krävt. Den kommer att bestå av representanter för olika intressen.
Man avser också att öka anslagen för skydd av tamdjur, och tillsätter dessutom en utredning för att få ett bättre system för beslut och juridisk prövning av licensjakt på varg. Utredningen är ett svar på de senaste årens återkommande överklaganden av licensjakten. Det har lett till att jakten upprepade gånger hamnat i långbänk i olika domstolar.
Den svenska vargstammen
Vargen fanns ursprungligen över hela Sverige. Den var vanlig fram till 1850-talet men minskade sedan kraftigt på grund av hård förföljelse. Vid 1900-talets början fanns arten bara kvar i övre Norrland och stammen omfattade då högst 100 djur.
Minskningen fortsatte fram till 1966 då arten fredades. Fridlysningen kom dock för sent, när bara en handfull vargar fanns kvar, och arten befann sig nära utrotning ända till 1990-talets början då stammen åter började öka. Sedan dess har stammen växt stadigt från ett tiotal individer till cirka 400 djur.