Renskötsel är ett arbete med många tuffa utmaningar. Exploateringarna har tvingat renskötarna närmare samhället vilket gör att renarna hela tiden utsätts för tätt trafikerade vägar, tågtrafik – och människor som inte accepterar att det vistas renar i anslutning till deras bostadsområden.
Blev tvungen att berätta
Renskötaren Jakob Nygård, från Sirges sameby, fick nog av oro, stress, död och påhopp från grannar och medmänniskor. För tre dagar sedan fick han sin debattartikel publicerad i Dagens nyheter. Förtvivlan blev för stor, han var tvungen att berätta:
– Jag känner mig frustrerad och kände att jag måste få det ut ur mig. Jag brukar inte skriva i vanliga fall men jag var så förtvivlad att jag var tvungen, säger Jakob Nygård.
”Renarna ska bort”
Jakob Nygårds renar rör sig från norska gränsen ned till Luleå skärgård. 2014 blev nästan tusen av hans renar fast på isen långt ute i Luleå skärgård. Klimatförändringarna har blivit påtagliga och är ett dagligt hinder i arbetet, vindkraftsatsningar och utbyggnad av gruvnäringen har förändrat landskapet som renarna rör sig i och dessa snabba förändringar gör att renarna söker sig allt närmare bebyggelse. Då stöter renägarna på andra problem. Renar är inte välkomna gäster i villaträdgården eller längst landsvägen.
”En kvinna skriker i andra änden: Renarna ska bort! De har gått på gräsmattan! Håll reda på dem! De ska inte vara här!” skriver han i debattartikeln i Dagens nyheter.
”Vad är de arga på?”
Ständigt är jobbet närvarande och när telefonen ringer är det ofta polisen som berättar att några av hans renar blivit påkörda, döden är ständigt närvarande. Och så människor som visar avsky för renarna och tycker att de är i vägen:
– Vad är de arga på egentligen – är det att renen blir påkörd, att den är vid vägrenen, att den står på gräsmattan eller i skogen eller handlar det om att den överhuvudtaget finns?
”De tycker jag har ett glassigt jobb”
Det är saltet som lockar ut renarna på vägarna samtidigt som exploateringen under lång tid tvingat renskötseln närmare samhällen. Och att vara renägare är ett otacksamt jobb.
– Jag jobbar sju dagar i veckan oberoende av regn eller 30 minusgrader ute – men andra kommer för de mesta i kontakt med oss på våren när solen skiner och därför tycker att jag har ett glassigt jobb som får sitta och sola. Men när det spöregnar är det ingen som är ute och tittat.
Okunskap är problemet
Han säger att okunskapen om förutsättningarna för dagens renskötare är en av orsakerna till de motsättningar som ofta uppstår:
– I skolan finns nästan ingen undervisning om urfolket i Sverige – eleverna vet mer om annan urbefolkning som indianer men det egna vet de nästan inget om.