Det var Svenska kyrkan som byggde upp St. Davidsgården i Rättvik, det skulle vara ett komplement till stiftsgården, en plats för stillhet.
Men verksamheten har förändrats över tid. Idag finns det en ekumenisk stiftelse här, Berget, ett kloster och en kursgård som drivs i samarbete mellan Svenska kyrkan och Katolska kyrkan.
Samarbetet med katolska kyrkan har inneburit att Berget inte tar emot kvinnliga präster, eftersom det inte är tillåtet i den katolska traditionen.
-Utifrån ett svenskkyrkligt perspektiv har det antagit lite kuppartade former, tycker Jerker Alsterlund som är präst i Önsta Gryta församling. De har tagit över en svenskkyrklig verksamhet.
Förståndaren på Berget, Peder Bergqvist, ser det inte som ett problem.
-Det här är en unik miljö, en ekumenisk kommunitet som inte finns någon annanstans.
Kan inte de regler som gäller i samarbetet mellan svenska kyrkan och katolska kyrkan i andra sammanhang fungera här?
– Nej.
-För mig är ekumenik något annat, säger Susann Senter som också är präst i Önsta Gryta församling.
-För mig är det inte att sälja ut en del av de grundläggande värderingarna. Till Svenska kyrkans grundläggande värderingar hör att vi accepterar prästvigda kvinnor helt ut.
Ekumenik betyder alltså att kyrkor samarbetar. Det som den här teologiska tvisten gäller är till exempel nattvarden. I katolsk tradition ska en manlig präst ta hand om den, men Svenska kyrkan har för flera decennier sen beslutat att kvinnor ska kunna arbeta på samma villkor som männen.
Det har inte varit möjligt på Berget, trots att kursgården delvis är underordnad Svenska kyrkan.
En from förhoppning var att problemet skulle lösa sig självt när Berget fick ny föreståndare i höstas, men det trodde aldrig Susann Senter på.
-Eftersom det är en fri stiftelse som anställer och de har valt sin väg så var jag övertygad om att man skulle jaga kyrkan runt för att hitta en som följde samma spår igen.
Peder Bergqvist menar att det inte är något problem för honom som svenskyrklig präst att arbeta i en verksamhet som inte följer hans egen kyrkas regler, tvärtom tycker han att problemet är den hårda attityd han möts av när det gäller den här frågan.
Idag drivs alltså Berget av en fristående stiftelse, och Svenska kyrkan betalar inte verksamheten längre. Men Berget upplevs som en del av kyrkans verksamhet, något som Peder Bergqvist inte har något emot.
-Utifrån stiftsgården utvecklades St. Davidsgården.
Känner du dig som en del av stiftet?
-Ja givetvis, Berget är det en del av stiftet och kyrkans arbete i stiftet.
Men ändå tycker ni att ni kan ha en helt annan ståndpunkt när det gäller kvinnliga präster än man har i stiftet?
-Det handlar inte om det. Vi har en ekumenisk kommunitet, de som kommer hit och de arbetar här har olika uppfattningar, liksom övriga Svenska kyrkan, om det här.
Biskop Thomas Söderberg ser däremot inte Berget som en del i Svenska kyrkan, just för att de inte arbetar enligt kyrkans riktlinjer.
-Är det så att man ska vara en del av Svenska kyrkan och ser sig som en del av Svenska kyrkan, då innebär det också att man ska följa Svenska kyrkans ordning.
Och vad ska du göra åt det då, om han säger att Berget är en del av Svenska kyrkan?
-Då får jag tala om för honom och för andra att det här är inte en del av Svenska kyrkan när det fungerar på det här sättet.
Jerker Alsterlund är inte nöjd över att Svenska Kyrkan varit med och subventionerat Berget under fler år.
-Det känns surt och lite naivt, kanske. I efterskott kan man förstå att man skulle ha handlat kraftfullare tidigare och ställt villkor. Ska det här vara en verksamhet i Svenska kyrkans ordning, så ska alla som arbetar i Svenska kyrkan vara välkomna, kvinnliga präster också.