Helt på egen hand har hon tagit en plats i landslaget.

– Som tonåring ville jag egentligen hoppa, men eftersom alla andra ägnade sig åt dressyr tröttnade jag på att släpa fram alla hinder och bommar själv. Så då fick det bli dressyr, konstaterar Paulinda.

Det valet har hon å andra sidan aldrig behövt ångra. Hennes pågående klättring mot hästsportens elitskikt artar sig till rena askungesagan i stallmiljö.

Utan uppbackning från vare sig sponsorer eller rika föräldrar har hon fått gå den långa vägen – mockat, ryktat, fött upp egna hästar och tränat dem. Detta vid sidan av sitt dagliga arbete som frisör i Lund.

Stjärnskottet Lapponia köpte hon som 2,5 år gammal unghäst. Paulinda är fortfarande den enda som ridit henne.

– Det är klart att det har sina sidor att jobba helt på egen hand, men också fördelar. Genom att träna mina hästar själv har jag blivit oerhört tight och samspelt med dem, säger Paulinda.

Det visar sig efterhand att vi egentligen valt helt fel dag för att försöka skildra oglamoröst hästgöra mot alla odds. Solen skiner över Hurva-slätten och Paulinda är nyss hemkommen från dressyrtävlan i tyska Hagen där hon knep en sensationell femteplacering – och därmed biljetten in i svenska a-lagstruppen.

– Det är helt fantastiskt. Jag har kramp i käkarna efter de senaste dagarnas glädjeyra. Sömn känns helt överskattat just nu, skrattar hon.

Målet nu är OS i Rio om två år – och därmed en helt ny fas i karriären. Nu måste Paulinda och Lapponia för första gången söka hjälp från andra – tränare, agenter och framför allt sponsorer.

– Jag kommer ju från en helt vanlig familj. Det där med att ringa runt och ”sälja sig” känns väldigt obekvämt. Men på något sätt måste jag. Det är inte omöjligt att nå elitnivå som dressyrryttare på egen hand, men det är väldigt svårt att hålla sig kvar i toppen utan finansiell uppbackning, säger hon.  

Den som vill se mer av Paulindas metoder och höra henne jämföra sin kuse med Zlatan är det bara att klicka igång extramaterialet.