SVT:s huvudprincip är att vi aldrig visar ansiktet på icke-dömda, för oss okända personer som ägnar sig åt brottslig verksamhet.
Anledningen är att vi inte är en domstol. Vi kan aldrig säga att vi har hela bilden, och vi kan heller inte ta ansvar för vad en sådan publicering skulle kunna leda till.
Jämför till exempel med brittisk media, där man regelmässigt hänger ut sexförbrytare med namn och bild, vilket i enstaka fall lett till att rena lynchmobbar sökt upp dessa förövare.
Jag kan hålla med om att detta dåd visade en särskild råhet, och att man kanske hade kunnat komma till en annan bedömning i just detta fall.
Det skulle i så fall vara en avvägning av det jag tidigare beskrivit mot det allmänintresse som finns av att visa upp mannen.
I enstaka fall när man bedömt att det finns en stor fara för allmänheten, eller något annat extremt stort skäl för att visa upp en förövare har detta allmänintresse fått väga över.
Detta har då ofta också lett till felaktigheter. Som exempel kan nämnas mordet på Anna Lindh, där ju en oskyldig man greps eftersom han såg ut som mannen på övervakningsbilderna från NK, eller jakten på förövarna vid Stureplansmorden där polisen hade fel i vem av de båda det egentligen var som hade hållit i vapnet.
Polisen har goda möjligheter att visa upp mannens ansikte utan att maska det på egen hand, antingen genom program som exempelvis Efterlyst, eller på sin egen hemsida. Vår primära uppgift är att berätta vad som har hänt, inte att assistera polisen.
Om vi hade visat mannens ansikte, och en oskyldig man med liknande utseende sedan misshandlas i tunnelbanan i natt, vad hade vårt ansvar varit då?
Vi valde även i detta fall att följa huvudprincipen att inte visa upp mannens ansikte.
Ett beslut jag står för, även om jag respekterar att man kan argumentera för motsatsen.