– Det känns som att jag sitter begravd, det känns inte bra att sitta inlåst, säger Kader Bencheref.
Han är 29 år och sitter på Norrtäljeanstalten, som har den högsta säkerhetsklassen, trots att han redan 2008 hade avtjänat sitt tvååriga straff för allvarlig brottslighet. Efter avtjänat straff skulle han utivsas, men eftersom Marocko inte vill ta emot honom, förvaras han, 5,5 år efter sonat brott, fortfarande på anstalt själv på en avdelning.
– Jag vill jobba och betala skatt. Som det är nu betalar folk skatt för att jag sitter här.
Har kostat mångmiljonbelopp
Kostnaden för placeringen på häkte och anstalt har kostat mångmiljonbelopp hittills.
– Det är fruktansvärt lång tid. Det kostar oerhört mycket pengar och är ett personligt lidande, säger Sven-Åke Eriksson som är poliskommissarie på gränspolisen.
Kader slängde både papper och pass när han kom till Sverige, men säger att han är från Västsahara – ett område söder om Marocko, som av FN anses vara ett icke-självstyrande område som är ockuperat av Marocko sedan 1975.
Det är Migrationsverket som bestämmer var en utvisningsdömd person ska placeras om personen inte kan utvisas. De som anses ha begått ett grovt brott placeras ofta på anstalt.
– Förvarstagande är ju ett frihetsberövande, och sådana får bara användas när det är absolut nödvändigt, och som en sista åtgärd egentligen. Inför varje beslut om förvarstagning måste man se över om det inte finns andra mindre ingripande åtgärder som kan tillämpas, säger Ignacio Vita, jurist på Sju Advokater, med specialområde asyl- och migrationsrätt.
Kader har suttit längst
Det är gränspolisen som har handläggningen för de som är utvisningsdömda. De bedömer varannan månad om den utvisningshotade ska vara fortsatt förvarad. De utvisningsdömde kan överklaga beslut till Migrationsdomstol och Migrationsöverdomstol.
– Den bortre gränsen för utvisningsdömda finns inte i dag, säger poliskommissarie Sven-Åke Eriksson på gränspolisen.
ABC: Han dömdes till två års fängelse och har suttit i närmare åtta år. Det är ju som en morddom?
– Ja, det är jag fullt medveten om. Det är hans beteende och den riskbild vi ser som gör att vi inte kan släppa ut en person. Det gäller många andra också, säger Sven-Åke Eriksson.
”Besluten inte tillräckligt underbyggda”
– Förvarstagna människor i dag får beslut som inte är särskilt välmotiverade och det urholkar naturligtvis deras skydd mot godtyckliga frihetsberövanden, säger Ignacio Vita.
– Det finns ingen framtid, ingenting. Jag vill glömma den här mardrömmen eftersom jag känner mig begravd, säger Kader Bencheref.