800 000 människor upplevde utställningen men med all sannolikhet ingen av dom finns kvar för att berätta om den Vita Staden. Förre museichefen i Malmö och arkeologen Sven Rosborn leder vissa söndagar vandringar kring Pildammsparken för att berätta denna stora händelse.

-Nu levande Malmöbor kan inte föreställa sig detta. Världsutställningen i Stockholm 1909 ansågs vara stor men denna var mycket, mycket större.

Och för Stockholmarna var placeringen inte populär till en början men för en utställning med Ryssland, Tyskland och Danmark låg Malmö helt rätt i  geografin. Men det handlade också om att visa upp muskler. Malmö hade en mycket kraftig tillväxt och hade nått kring 100 000 invånare.

-Det ville man markera på detta viset.

Ferdinand Boberg formgav

Stockholm fick dock sin berömde arkitekt Ferdinand Boberg att bli formgivare på den otacksamma jord som omgav Malmös gamla dricksvattenreservoir. Det var en slät jord med potatisodling där det var svårt att få en bra grund för de storslagan planerna.

-Det var en taskig uppgift för han behövde ju höjdskillnader.

Ja det saknades inte torn och bågar när Boberg skapade på höjden men han påverkades också av det lokala och hans verk kallades den vita staden berättar en arkitekt på Söderslätt.

-Det blev en speciell arkitektur med det allt det vita och de röda tegeltaken. Och så trappstegsgavlarna vilket allt var ganska skånskt faktiskt. Detta har fått utlöpare i terrängen som alla transformatorstationer, säger arkitekten Madeleine Brandin som bidragit till en fotoutställning om Baltiska Utställningen på Galleri Rustibusa i Klagstorp.

Den vita staden

Trettonstora genomskinliga fotoskivor har nu placerats ut i Pildammsparken för att besökare ska kunna få en känsla av hur det såg ut. För det är svårt att föreställa sig och det blir nästan lite spöklikt när man inser hur stor denna utställning verkligen var.

Journalfilmerna är kanske det tydligaste beviset på att den vita staden verkligen funnits. Och om man bortser från Blomstergatan som nu inför jubileet odlats upp exakt som för hundra år sedan, och den solida Margaretapaviljongen så saknas inte likheter med en hollywoodproduktion.

-Resten var smäck, säger en leende Sven Rosborn.

-Det var träställningar och väv som var målad, så det kunde inte hålla. Det var en kuliss.

Utställningen markerade Malmös övergång till storstad med sina då 100 000 invånare. 100 år tidigare var man 5 000 och nu 100 år senare firade Malmö sin  300 000:de invånare och fortsätter sin snabba tillväxt.