Vi var med när ett gäng fyrfota litteraturpedagoger intog Helsingborg.

– Alla kan känna igen sig i situationen att man tvingas läsa högt i klassrummet och några sitter och fnissar. Men en hund fnissar aldrig, säger Helene Ehriander.

Hon är lektor i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö och driver tillsammans med Anna Nilsson, gymnasielärare och masterstudent, projektet Bokhunden.

Båda två är dessutom ägare och tränare till två av de deltagande hundarna, Bella och Ell, vars uppgift helt enkelt är att lyssna när besökande skolbarn läser högt för dem.

Två års utbildning

Hundens närvaro gör att situationen känns avstressad och kravlös. Då flyter läsningen bättre.

– Det kan låta enkelt, men det kräver lång träning att vara bokhund. Fullt utbildade blir de först om två år, berättar Anna Nilsson.

Faktum är att hundarna just nu gör sina första riktiga arbetspass. Platsen är Dunkers Kulturhus i Helsingborg dit barn från Tågaborgsskolan kommer för att delta i de uppskattade läsövningarna.

”Det syns att de lyssnar”

Projektet finansieras med åtta miljoner kronor från Allmänna arvsfonden och kommer att dyka upp på fler håll i landet de närmaste tre åren.

–Det är jättebra. Man känner sig lite lugnare när man läser med en hund och de verkar faktiskt lyssna, säger Max Svantesson, 8 år.

Hur vet man att de lyssnar?

– Det syns på deras ögon att de följer med i boken och tittar på bilderna, försäkrar Max.

Bokhundarnas besök hänger samman med den pågående utställningen på Dunkers kring barnboksförfattaren Barbro Lindgren.

Paus för rastning

Barnen från Tågaborgsskolan gör sitt andra och sista läspass idag så Stina Linderos Kristiansen och hennes nya kompis Smulan har redan hunnit beta av både ”Lilla lokomotivet Rosa” och ”Vilda Bebin”.

– Lilla lokomotivet Rosa fungerade bäst att läsa för den handlar om en hund, berättar Stina.

Läsningen sker i 20-minuterspass med tid för vila och rastning däremellan. Vid dagens slut är hundarna rejält utschasade. Det ska dock inte tolkas som att de tröttnat på att få Barbro Lindgrens berättelser återgivna om och om igen.

– Nej då. En bra bok tål att läsas om hur många gånger som helst. Det gäller även för hundar, slår Helene Ehriander fast.